Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/77

Den här sidan har korrekturlästs

Trientalis Fl. 402, en ört, som är så allmän i Sverige som sällsynt utom Sverige, prålade med sine vita stjärnblomster, vilkas blad eller petala ligga alla på ett håll med ena sidan inom det andra, vilket är nog sällsamt i botaniken.

Viola palustris Fl. 717, en rar ört utom Sverige, var här i kärren allmän med sina grå blomster.

Lichen viridi-luteus Fl. 990 växte vid Virestad på den spånlagde kyrkomuren och var nog allmän här i Småland, så på kyrkotaken som på gamla väggar. Denna är samma med Lichen orbiculis peltatis (Öländska resan, p. 29), fast dess latera äro lacunosa. Med denna färgade bondefolket sitt ullgarn gult. Om denna är mig såsom helt säkert berättat, att i Norge skola vargar hastigare med honom förgivas än med rävkakor.

Safsabuske var en namnkunnog växt i Virestad socken, som endast fanns här på ett enda ställe, nämligen på en liten holme uti Fanhults å. Den kloka kvinnan Ingeborg i Mjärhult (It. Gottl. 312) brukte, då hon bodde i Mjärhult, att gå till denna busken om morgnarna tigandes och fastandes att rådföra sig med, jag vet icke vem, varav Virestadboerna kallade busken Ingeborgs i Mjärhult predikestol. Ingen här på orten hade sett en sådan buske, och alla undrade, av vad art han vara månde. Busken var ett par alnar hög och mer än ett par famnar i diameter. Rötterna voro tätt hopvuxna och liksom flöto på vattnet, att han gungade, då man gick uti honom. Stjälkarne voro nedantill släte och uppväxte såsom spöen utan grenar, hade ovantill folia opposita simpliciter pinnata, av vilka de översta voro mindre och på båda sidor täckte med ett fint pulver. Denna busken hade jag aldrig tillförene råkat vilt växande, ty han är ganska sällsynt i Sverige, fast professor Leche säger sig funnet honom på Lillö vid Kristianstad, Malmborg på Billingen och licent. Wahlbom jämte Mortorps prästegård väster om Kalmar nere vid kvarnar. Han var med ett ord Osmunda regalis Fl. 840.

Kajelund låg söder om Virestads kyrka och var behagelig av sina täcka ekar. På dennes östra sida var ett fyrkantigt stenrör med konst hoplagt, under vilket folkets sägen var, att en

71