Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/85

Den här sidan har korrekturlästs

Lichen Geographicus kläder all barken på avensböken, så att man sällan finner den minsta fläck på trädet, som icke härmed är täckt. Denna mossa är den allra finaste, att man icke ser annat än en vit eller grå färg, som är skild med några svarta linjer såsom en lantkarta, varigenom detta trädets kvistar lätt kunna skiljas ifrån alla andra. Samma mossa är här av två slag, den ena vitaktigt med vita ihåliga och inuti bleka fläckar eller pelter. Den andra är grå med upphöjde, skrovlige fläckar eller pelter. Bägge mossorna äro vid yttersta kanten med en svart rand omgivne.

Enebusken begynte här först idag ryka, och braxen först att leka, men häggen stod i full blomma.

Horsafibbler kalllades här Arnica Fl. 684, som växte över alla backar, eljest sällsynte ovanför Småland.

Patient med sällsam sjukdom rådförde sig. Det var en gosse om några och tjugu år, fast man av staturen skolat trott, att han ej hunnit till femtonde året. Han hade hastigt blivit slög och sen till sina invärtes sinnen och till sin rörelse, fast han eljest icke visade någon sjukdom. Då denna skulle tala någonting eller röra vid något, stod han länge liksom betänksam. Änteligen stötte han fram handen eller händerna hastig några gånger, förrän han kunde gripa till, då han höll fast och starkt. Med ett ord: honom fattades det, som gör fermitet och hast i musklarne.


Majus 16

Ängarne här på orten äro i samma gärde med åkren, som icke för sig själv är avstängd. De äro övervuxne med åtskilliga lövträn och mycken lind, men barrträn, såsom tall, gran och en, tålas icke i dessa täcka ängar. Hör gör myckenhet av sten både åkren och ängarna ojämna och svåra.

Stenrör ligga allestädes i skogen, så här som i Gyinge härad i Skåne, fordom hopkastade av invånarna. Desse giva oss ett vedermäle på de fordna tiders myckenhet av invånare, dem

79