Wikisource

Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/36

Den här sidan har korrekturlästs


28

efter detta flydde Svearne. Men Hake lade nu landen under sig, och gjorde sig till konung öfver Svearne. Han satt derpå i landet hemma i tre vintrar; men under denna hans stillasittning, foro hans kämpar från honom och i viking och samlade sig gods.

26 Kap.

Konung Gudlaugs död.

Jörund[1] och Erik voro Yngve Alrekssons söner. De lågo all denna tid ute på härskepp och voro härmän väldige. Under en sommar härjade de i Danmark och råkade då på Gudlaug[2] Háleygia-konung[3] och drabbade samman med honom, och lyktade det så, att Gudlaugs skepp afröddes[4] och han vardt handtagen. De flyttade honom till lands å Straumeyar-näs och hängde honom der, och hans män kastade der upp en hög öfver honom. Så säger Eyvind Skaldaspiller:

Af öster-kungars[5] Enn Guðlaugr
öfvermod tvingad, grimman tamdi,
Gudlaug tamde við ofr-kapp
Sigars grymme austr-konunga,
häst[6], när Yngves Sigars ió
  1. ↑ Isl. Iörundr, Sv. Run-form Iuruntr, Iaruntr, Iaruþi (den allra äldsta vore Iruntr). Ordet är mörkt. Ligger ett Fornisl. iara, f., strid, till grund för Iöru-vellir och dvärgnamnet Iari (Völusp. 14, 13), så kunde det betyda: den stridande, stridbare; eller, om man antoge ett äldre Iör-rundr, för Iar-hrundr, så blefve det: den till eller i strid framdrifvande (hrinda, framstöta). Iara, obrutet ira, strid, får liksom något stöd af Got. airzian, för irzian, T. irre leiten, jf. A.-Sax. irsian, irasci, och det kunde således vara slägt både med Lat. ira och errare.
  2. ↑ Isl. Guð-laugr, m., den (stridshete?) i drabbningen sig lögande, af guðr, l. gunnr, f., strid, och lauga, löga, bada.
  3. ↑ Isl. Háleygia, g., af Háleygir, pl., innevånare i Háloga-land (N. om Throndhem), hvilket Muncu, kanske vågadt, anser betyda: det heliga landet.
  4. ↑ Afröddes; som stödja, stödde, stödt, så böjes rätteligen äfven rödja, rödde, rödt, icke: röjde, röjt, hvilka former tillhöra ett helt annat verb, nämnl. röja, angifva (T. rügen, Isl. rægia, baktala, af rógr, strid, hat, förtal).
  5. ↑ Öster-kungar, kallas Jörund och Erik, af Svithjods läge i förhållande till sagoskrifvarens hem.
  6. ↑ Gudlaug tamde Sigars grymme häst, d. ä. Gudlaug vardt hängd; Sigars häst, d. ä. galgen, emedan en konung Sigar hängde Hagbard, Signys fridil.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/36&oldid=507176”