Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs
2

kunde blidkas, stack man honom en blomma i handen, då han genast tystnade.

Carl var knapt fyra år, då han följde sin fader på ett gästabud under sommartiden, och då man mot aftonen hvilade sig på en äng, framstälde pastorn för sitt sällskap, huru hvar blomma hade sitt namn. Härefter fick han ingen ro för pilten, som ständigt frågade efter namn på växterna långt mer än fadern kunde svara, men äfven efter barns sätt glömde namnen, hvarför han ock en gång blef hårdt tilltalad af sin fader, som sade sig aldrig skola gifva honom något namn mera på örter, om han glömde dem åter. Gossens hela håg och tanke vändes sedan på att erinra sig namnen, och knapt sex år gammal erhöll han tillåtelse att göra sig en egen trädgård i miniatyr, der han hade ett stånd af allt det som fans i den större.

År 1717 intogs Carl i Vexiö trivialskola, der, som han säger, rude läromästare med lika rude metod gåfvo barnen håg för vetenskaper så att håren måste resas på deras hufvud. 1719 fick han en informator, som behandlade honom med mera mildhet; dock förmådde icke heller denne inplanta håg till studier, för hvilka gossen fått största fasa. 1724 flyttades han från nedre skolan till gymnasium, hvarpå han erhöll mera fria händer att undandraga sig lexläsningen, för hvilken han i späda åren genom hård medfart fattat så stor afsky. Med en blixtrande eld i de ögon, som röjde en tänkande och genomträngande själ, då fråga var om naturens härliga alster, satt ynglingen slö med öppen mun och stirrande blickar, då han skulle utsäga ett Barbara eller resolvera ett Breschit. Under det han alltid var en ibland de sämsta af sina kamrater under eloquentiæ, metaphysices, moralium, græcæ et hebraicæ samt theologiæ lektorerna, så var han deremot alltid en af de bästa för matheseos och i synnerhet för physices lektorn. Pilten hade skaffat sig åtskilliga botaniska böcker, dem han natt och dag läste, så att han kunde dem på sina fingrar, med ett ord, han hade fått en innerlig håg för en vetenskap, som på den tiden här låg gömd i barbari, eftersom inga andra vetenskaper voro gångbara, än de som gingo ut på att preparera ett tjenligt prestämne, hvartill ock föräldrarna, i