Linné såg i Nemesis en verkställare af hans dom eller ovilja
mot andra. För sin egen räkning hade han en annan ledande
makt här i lifvet. Han fann sig nämligen stäld under en
särskild gudomlig tillsyn. De anteckningar, han sjelf författade
öfver »Linnæi lycka, förtjenster och ryktbarhet», äro i detta
afseende ganska märkliga. Han skrifver:
»Gud sjelf har fört honom med sin egen allsmäktiga hand;
― har låtit honom uppspricka utur en stubbotan rot,
omplanterat honom på en fjerran ort härligen, låtit
honom uppstiga till ett ansenligt träd;
― ― ingifvit honom en sådan brinnande håg för
vetenskapen, att den blifvit det allra behagligaste;
― ― gifvit att alla önskliga medel existerat på hans tid,
att han kunde vinna sina progresser;
― ― fört honom så, att det han önskat sig och ej vunnit
blifvit hans största förmån;
― ― gjort honom upptagen hos mæcenates scientiarum, ja
hos de öfversta i riket och i konungahuset;
― ― gifvit honom fördelaktig och hederlig tjenst, just den
han mest i verlden önskat sig;
― ― gifvit honom den hustru han mest önskade sig, och
som hushållade medan han arbetade;
― ― gifvit honom barn, som blifvit beskedliga och dygdiga;
― ― gifvit honom son till successor i tjensten;
― ― förlänt honom det största herbarium i verlden, hans
största nöje;
― ― förlänt honom gods och annan egendom, att om intet
varit öfrigt, dock intet fattats;
― ― hedrat honom med äretitel (arkiater),
stjerna (riddare),
sköld (adelsman),
namn i lärda verlden;
― ― bevarat honom för eldsvåda;
― ― bevarat hans lif öfver 60 år;
― ― låtit honom få koxa in uti sin hemliga rådkammare;
