Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/123

Den här sidan har korrekturlästs
113


Linné såg i Nemesis en verkställare af hans dom eller ovilja mot andra. För sin egen räkning hade han en annan ledande makt här i lifvet. Han fann sig nämligen stäld under en särskild gudomlig tillsyn. De anteckningar, han sjelf författade öfver »Linnæi lycka, förtjenster och ryktbarhet», äro i detta afseende ganska märkliga. Han skrifver:

»Gud sjelf har fört honom med sin egen allsmäktiga hand;
― har låtit honom uppspricka utur en stubbotan rot, omplanterat honom på en fjerran ort härligen, låtit honom uppstiga till ett ansenligt träd;
― ― ingifvit honom en sådan brinnande håg för vetenskapen, att den blifvit det allra behagligaste;
― ― gifvit att alla önskliga medel existerat på hans tid, att han kunde vinna sina progresser;
― ― fört honom så, att det han önskat sig och ej vunnit blifvit hans största förmån;
― ― gjort honom upptagen hos mæcenates scientiarum, ja hos de öfversta i riket och i konungahuset;
― ― gifvit honom fördelaktig och hederlig tjenst, just den han mest i verlden önskat sig;
― ― gifvit honom den hustru han mest önskade sig, och som hushållade medan han arbetade;
― ― gifvit honom barn, som blifvit beskedliga och dygdiga;
― ― gifvit honom son till successor i tjensten;
― ― förlänt honom det största herbarium i verlden, hans största nöje;
― ― förlänt honom gods och annan egendom, att om intet varit öfrigt, dock intet fattats;
― ― hedrat honom med äretitel (arkiater),
 stjerna (riddare),
 sköld (adelsman),
 namn i lärda verlden;
― ― bevarat honom för eldsvåda;
― ― bevarat hans lif öfver 60 år;
― ― låtit honom få koxa in uti sin hemliga rådkammare;

Linnés lefnadsminnen.8