VII.
Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés
sista dagar. Hans familjeförhållanden.
För fyrtiosju år sedan utsände intendenten vid k. vetenskapsakademien i Stockholm , dr J. E. Wikström, en subskriptionsanmälan på Carl v. Linnés brefvexling med svenskar. Det påpekas deri, huruledes den korrespondens, som varit förd af namnkunniga lärda, städse varit ett föremål icke blott för deras samtids uppmärksamhet, utan äfven för efterverldens. Man föreställer sig nämligen i allmänhet, att af sådana mera okonstlade uttalanden ser man ofta klarare och kan säkrare bedöma personers själsförmögenheter och tänkesätt, än af deras från trycket utgifna skrifter, och man söker derfor begärligt tillfällen till denna bekantskap.
»Bland verldens lärde» – yttrar vidare Wikström – »finnes troligen icke någon, hvars bref varit så begärligt eftersökta, med så mycken ifver tryckta och så allmänt och med så mycket nöje lästa som Linnés, och de förtjena det. Utom den originalité, som så oändligen väl utmärker hans skrifsätt, lemnar äfven hans brefvexling en öfversigt af naturalhistoriens öden under hans tid, och den utgör ett bidrag af betydligt värde för lärdomshistorien.»
»Af Linnés brefvexling med utländska lärda äro fyra större samlingar utgifna, nämligen af Alb. v. Haller, Vandelli, Stoever och J. E. Smith,[1] samt många spridda bref af C. G. v. Murr, J. S. Miller, A. O. Knös, C. M. Wieland, Millin, Nyerup, Raymann, C. Fr. Ludwig m. fl.»
- ↑ Härtill kommer ännu en betydande samling »Epistolæ ineditæ Caroli Linnæi», ed. Hall (Groningen 1830).
