universitetets kansler lyssnade till rykten, att de förmenta dyrbarheterna icke voro af något synnerligt stort värde. Då konungen hemkom var det redan för sent att göra någon ändring, och den seglare, han berättas hafva utsändt för att på hafvet återtaga skatterna, tillhör troligen de välmenta myternas område. I hvilket fall som helst landade imellertid samlingarna vid sin bestämmelseort i oktober 1784, tio månader sedan det första anbudet gjordes.[1] De vigtiga dokumenten, herbariet och bokförrådet ådrogo sig genast vetenskapsmännens uppmärksamhet både i England och på kontinenten samt framkallade lyckönskningsskrifvelser från de mest framstående naturforskare, och den oegennyttige unge köparen hedrades med ledamotskap i Royal Society.
Det var nu en fråga af stort intresse, att göra samlingen så värdefull som möjligt för vetenskapens framsteg, genom att gifva naturhistoriens idkare tillträde till densamma. Efter en resa på fastlandet beslöt Smith i samråd med sina insigtsfullaste vänner att bilda ett samfund för naturstudier med namnet Linnean Society och under auspicier af Sir Josef Banks, dr Goodenough, sedermera biskop af Carlisle, Mr Marsham och andra. Det första inledande sammanträdet hölls på Marlborough-kaféet den 26 febr. 1788, hvarvid dr Smith utsågs till president. Efter ytterligare ett par möten invigdes Linnean Society den 8 april samma år medelst ett föredrag af ordföranden om naturvetenskapens utveckling. Detta tal utgör det första bidraget till samfundets handlingar, hvilka dock ej började utgifvas förr än tre år senare. På den första tryckta förteckningen öfver medlemmarna finnas nästan alla bemärkta engelska naturhistoriker från denna tid; bland svenskar förekomma namnen Thunberg och Afzelius.
Det växande antalet ledamöter framkallade nödvändigheten af en särskild lokal för samfundet. Omkring 1802 finna vi det samma inrymdt i Panton Square, i en bygnad som stod i samband med Westminster Library,[2] och vid samma tid erhöll
