Af hvilken anledning den store naturforskaren kommit att
rikta Tottieska familjen med en sådan skatt, känner man icke
närmare; men genom de upplysningar jag erhållit af nu lefvande
personer inom nämnda slägt, tror jag mig kunna gissa till, hur
det med denna sak sig förhåller. Grosshandlaren Charles Tottie
(född 1703, död 1776) och hans son Anders Tottie (född 1739,
död 1816) voro samtida med Linné. Anders T. ingick med sin
kusin Carl Christ. Arfvedsson år 1772 kompaniskap, under firma
Tottie & Arfvedsson. Han var gift med den ofvannämnda
Henrietta Margaretha Schröder, i hvilkens sterbhus det ifrågavarande
herbariet inropades. Min sagesman, löjtnanten P. R. Tottie, har
mig berättat, att grosshandlaren Anders Tottie egde vid Stora
Bondegatan här i Stockholm »en rikt påkostad» malmgård med
jordegor, trädgård, orangeri, rika naturhistoriska samlingar af
mineralier, snäckor och blommor etc., samt ett stort naturhistoriskt
bibliotek. Af detta kan man se, att det Linnéska herbariet
tillhört en sann vän af naturforskningen. Att en man med sådan
kärlek till naturstudierna icke lärer hafva försummat att ställa
sig i närmare beröring med »blomsterkungen» kan man taga för
afgjordt; och hans personliga bekantskap med Linné röjer sig
också på ett ställe i herbariet. Man finner nämligen följande
anteckning på det bladet, som innehåller ett exemplar af
Smultronblomman (Fragaria vesca): »Herr Arch. har observeradt på sig
sjelf det hon har en besynnerlig effekt emot gickt, dermed han
cureradt sig både i fjol och förråret, och dess kraft lär vara
att sölvera grus i kroppen.» (Vi veta att Linné hade stort
förtroende till smultrons verkningar i detta hänseende.)
Det har blifvit mig berättadt, att Tottie var medlem af Ostindiska kompaniet. Så varmt intresserad för naturforskning som han var, försummade han då säkerligen icke att, med de relationer och det inflytande han på denna väg hade, gå Linné till mötes vid dennes oförtröttade sträfvanden att från jordens alla länder rikta sina naturhistoriska samlingar. Detta är visserligen blott en gissning; men man kan taga för afgjordt, att Linné icke skulle hafva velat afhända sig ett så stort och omsorgsfullt inlagdt herbarium, samt med så många omständliga anteckningar
