art och blifva sköna träd, som gifva behaglig frukt – i hvilken afsigt man ock till akademien afsände denne yngling, som kanske der kunde komma i det klimat som gynnade hans tilltagande i växten.»
Med detta respass förfogade sig Linnæus till Lund, der en slägting, professor Humærus, lofvat biträda honom med råd och dåd. Vid framkomsten till Lunds tullport ringdes i stadens alla klockor, och på tillfrågan för hvilken likbegängelsen firades, svarade man: för professor Humærus. Från den stunden fick Linné ett så outplånligt intryck af antipati för klockringning, att han aldrig utan synbar vedervilja kunde höra klockors ljud; äfven såsom lärare i Upsala fann han sig besvärad af den stora och harmoniskt ljudande klockan vid akademiens fester, och han tillät aldrig att denna ceremoni vid medicinska fakultetens promotioner fick ega rum.
Utan att behöfva visa sitt obehagliga testimonium, blef Linnæus af sin förre informator, magister Gabriel Hök, införd hos rector magnificus och decanus samt inskrefs vid akademien såsom lärjunge af Hök, hvilken äfven skaffade honom bostad uti doktor Stobæi hus.
Doktor Kilian Stobæus, sedermera arkiater och professor i Lund, var enligt Linnés beskrifning en sjuklig man, enögd, krympling på ena foten, ständigt plågad af migrän, hypokondri och ryggvärk, men hade eljest ett makalöst geni. Dessutom hade han ett museum af alla slags naturalier: stenar, snäckor, fåglar och herbarier af inlagda och uppklistrade örter, sådant Linnæus aldrig förut sett. Hos Linnæus behagade honom ingenting annat än det att Linnæus ärnade studera medicinen, och som Stobaeus åtagit sig att vara läkare för noblessen i Skåne, kallar han en gång ned Linnæus att hjelpa sig skrifva ett bref rörande en sjukdom, men Linnæi otympliga hand i skrifvandet blef förkastad, så att den enda förmån Linnæus ännu kunde vinna hos honom, var att få bevista Stobæi demonstrationer om snäckorna.
Vid denna tiden hade doktor Stobæus tagit i sitt hus en tysk medicine studiosus vid namn Koulas, hvilken der lefde som son och hade tillgång till doktorns bibliotek. Linnæus gjorde
