hans bekantskap och meddelade honom sin af Rothman inhemtade kännedom i naturvetenskapen, hvaremot Koulas alla nätter utlånade böcker ur Stobæi bibliotek till Linnæus. Men Stobæi gamla moder såg ljuset alla nätter brinna i Linnæi fönster och varnade derför sin son för småländingen, som hvarje natt somnade ifrån ljuset och satte hela hans hus i fara. Ett par dagar derefter, när Linnæus sitter kl. 2 om natten i fullt arbete med Stobæi böcker, kommer doktor Stobæus sakta uppstigande, i tanke att råka Linnæus sofvande från ljuset. Han frågar hvarför icke Linnæus sof om nätterna, då annat folk sof, och stiger derpå fram till bordet, der han ser en stor hop af sina böcker liggande uppslagna. Han frågar hvar och huru böckerna bekommits, då Linnæus måste berätta sakens sammanhang, hvarpå Stobæus befaller Linnæus att strax förfoga sig i säng och sofva som annat folk om nätterna. Morgonen derpå blir Linnæus nedkallad , att än vidare förhöras om böckerna, hvarefter doktor Stobæus gaf honom nyckeln till biblioteket att der få uttaga och sedan återställa hvilka böcker han behagade. Linnæus fick sedermera merendels spisa vid Stobæi eget bord med den försäkran att, om Linnæus så fortfor som han hade begynt, skulle han upptagas som Stobæi arfvinge.
Under dessa lyckliga förhållanden fann den unge studenten full näring för sin vetgirighet. Efter mönstret af Stobæi samlingar började han ordna åt sig ett herbarium. Han blef der under föranledd att noggrannare granska växterna och sorgfälligare gifva akt på deras inre bygnad, kännetecken och egenskaper. Han gjorde utkast till beskrifningar och jemförde dessa med dem af Tournefort, hvilken hans ärelystnad redan valt till förebild, och härunder hade han vid sin skarpsinniga undersökning ofta tillfälle att göra nya iakttagelser. För att rikta sitt herbarium genomströfvade han hela trakten och gick omkring på slätterna vid Lund, i synnerhet utåt hafssidan.
Härunder råkade han en gång ut för ett obehagligt äfventyr. Då han nämligen en dag på våren 1728 gått ut att botanisera i Fågelsång (en skog nära Lund) samt i följd af värmen kastat af sig rock och väst blef han stungen i högra armen af
