rande botaniska trädgård, men universitetet i Harderwijk liksom i Franeker är numera upphäfdt.
Med Linnés reskassa var det vid hans ankomst till Leiden illa bestäldt. Han nödgades hyra sig ett vindsrum och lefva på det torftigaste sätt. Imellertid sökte han skaffa sig bekanta och vänner, och han fann dem äfven. Bland dessa var Johan Fredrik Gronov, såsom Linné uttrycker sig, den kuriösaste. Då Linné besökt honom, fick han ett genbesök, hvarvid Gronov erhöll del af hans Systema Naturæ i manuskript. Gronov föll i förvåning öfver denna skrift och begärde att på egen bekostnad få förlägga den samma, hvarpå tryckningen begyntes. Det var dock visserligen intet stort ekonomiskt vågspel, ty denna öfversigt af naturens tre riken utgjorde i tryck blott 14 foliosidor, men den lade dock i dagen författarens förvånansvärdt rika ande, den var hörnstenen till hela bygnaden, hvilken arkitekten sedermera uppförde i skön symmetri och som genom främmande konstnärer blifvit ytterligare förstorad. Det var denna skrift Linné inledde med de berömda, enkelt storartade orden: »Jag såg skuggan af det högsta väsendet skrida förbi mig, och jag intogs af vördnad och beundran. Jag letade efter dess spår i sanden — hvilken kraft, hvilken vishet! Jag såg djuren vara till endast genom växterna, växterna genom de liflösa partiklarna, och dessa åter bildade jorden. Jag såg solen och stjernorna utan tal hänga fria i rymden, hållna i handen af varelsernas varelse, det stora mästerstyckets konstnär.» Efter denna höga början, som vitnar om, huru Linné insåg sin kallelse, ingår han i det speciela af naturens riken och skildrar i enkla, träffande drag hvarje rikes egenheter och de särskilda naturkropparna, åt hvilka han anvisar en tillbörlig plats i tingens eviga ordning.
Man har i nyare tid — anmärker Agardh i sin minnesteckning af Linné — bemödat sig att upptäcka fel i detta arbete. Man har önskat att kunna förstöra äfven sjelfva grundlinierna deraf, för att kunna gifva sig sjelf äran af det snille, som frambragt det, men förgäfves. Grunddragen äro outplånliga, som den natur de tecknat, och i alla tider skall detta arbete blifva naturforskarens gyllene bok. Väl finnes mycket att dervid förbättra,
