Denna ifriga akt kommer 1741 inför riksens då församlade
ständer, som allmänt misstycka doktor Wallerii företag, och
konsistorium får befallning att upprätta förslag, utan att mera
provocera Linnæus, som så väl inom- som utomlands gjort sig
namnkunnig. Imellertid som kriget upptändts mellan Sverige
och Ryssland, var Linnæus rädd att han icke kunde undgå att
såsom amiralitetsmedicus blifva kommenderad på flottan. Derför
anser han som en förmån den befallning riksens ständer gåfvo,
att han skulle resa öfver Öland, Gotland och Vestergötland, att
der beskrifva landets produkter. Men i detsamma får han (den
5 maj 1741) fullmakt att vara professor i Upsala efter Roberg.
Så snart han på hösten kommit från resan flyttar han till Upsala, håller der sin oration om nyttan och nödvändigheten af resor inom fosterlandet och begynner inför ett ansenligt auditorium föreläsa öfver sjukdomarnas historia. Vid slutet af året byta han och Rosén professionerna sig emellan således, att Rosén tager anatomien, Linnæus deremot botaniken, hvilket ock blef af illustrissimo concellario stadfäst.
Linnés första bemödanden gingo nu ut på att förbättra den botaniska trädgården i Upsala, hvars historia, särskildt med afseende på Linnés verksamhet, helt nyligen blifvit skrifven af M. B. Swederus, till hvilket arbete vi alltså kunna hänvisa, liksom till en annan nyss utgifven specialskrift, professor Hjelts framställning af Linné såsom läkare. Det senare ämnet tillhör ej egentligen hvad vi åsyfta att framlägga, nämligen Linnés lefnadsminnen, men beträffande Linnés älsklingsplats, hans botaniska trädgård, böra vi anföra åtminstone några drag.
Redan 1637 var rikskanslern Axel Oxenstjerna i förening med dåvarande akademiekanslern Johan Skytte betänkt på att upprätta en botanisk eller, som det då kallades, medicinsk trädgård i Upsala. Men ännu 1653 fans anläggningen endast på papperet. Troligen hade alltsammans uppskjutits ännu längre, om planen ej upptagits och med ett lefvande intresse omfattats af den störste man Upsala universitet under hela 1600-talet har att uppvisa, nämligen Olof Rudbeck den äldre, hvilken blef trädgårdens förste grundläggare. Från 1655 egde den anslag af
