Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/93

Den här sidan har korrekturlästs
83

kände sig dock alltför lycklig och nöjd i sitt fädernesland, för att lyssna till sådana framställningar, och hans största belöning var kanske den entusiasm, den törst efter vetenskapen, han uppväckte hos sina lärjungar.

»Linné förstod» ― yttrar en ibland dem, Hedin ― »att icke allenast ständigt bibehålla, utan äfven att öka glansen af sitt vidt frejdade namn och äran af den allmänna högaktning, han förvärfvat sig öfver hela jordklotet. Han hade, jemte den rika skörd han gjort för Upsala akademis naturaliekabinett, riktat sina egna redan oförlikneliga samlingar med de skönaste och sällsyntaste alster ur alla tre naturens riken. Det hade länge varit hans önskan att kunna uppbygga ett museum för dessa samlingar. Nu hade han med en skälig förmögenhet förskaffat sig mera utrymme och större beqvämligheter och kunde inköpa en landtegendom. Denna, som i historien blifvit lika ryktbar som den romerske konsuln Ciceros namnkunniga Tusculum, lika märkvärdigt som Ferney af Voltaire, denna gård var belägen blott en mil från Upsala och kallades Hammarby. Linné lät här på en kulle af fri och vidsträckt utsigt uppbygga ett museum, dit han flyttade alla sina utvaldaste samlingar. Detta museum blef snart det enda orakel i verlden, dit man färdades för att af dess vise tolk erhålla svar om alla mörka och tvistiga ämnen i naturkännedomen. Lika verldskunnigt, som fordom det delfiska, begabbades man likväl icke här af dessa mystiska och tvetydiga svar, som kunde lämpas till alla händelser. Allt var här klart och bestämdt. Man utestängdes icke af dessa troll, som vid forntidens gudasvar äskade guld och skänker för att lemna tillgången fri och öppen. Linné kände icke egennyttan, han var tillgänglig för alla, som önskade verklig upplysning om naturen. Alltid enkel i hela sitt väsen, var han god och fryntlig mot alla, som besökte honom.»

»De akademiska ferierna tillbragte Linné alltid på sin landtegendom. Han var der omgifven af sina mest älskade lärjungar, hvilka, inrymda i de närmast belägna bondgårdarna, njöto på ett behagligt sätt både glädjen af sommarens nöjen och upplysningen af den berömde lärarens undervisning. Man bör hafva sett detta