98
för som påskrift de båda anförda verserna (Ariostos Rasande Roland, 24:e sången, st. 57).
5 Dessa båda namn förekomma på gyckel, liksom här, äfven i Montemayors Diana; redan ljudet förefaller Spanjorerna löjligt. Cachupines kallades i spanska Amerika sådana fattiga stackare, som hade invandrat för att få sig en lätt förtjänst, och Cachupin de Laredo var den till fordstäf öfvergångna benämningen på simpelt folk, som knogat sig upp till rikedom och sedan pockade på att vara af gammal adel. Laredo är eljest en stad i Gamla Kastilien, nära Santander, och där funnos icke så få personer med familjenamnet Cachupin; de finnas där än, men hafva för länge sedan strukit sitt pin och kalla sig Cacho.
6 Vanlig omskrifning för den romerske skalden Vergilius, som var född i Mantua och vid sin död ville, att hana största verk, Eneiden, skulle uppbrännas.
FJORTONDE KAPITLET.
Hvari innehålles den aflidne herdens förtviflade säng, jämte andra oväntade tilldragelser.
att ifrån mun till mun, från släkt till släkt,
sig all din hårdhet måtte uppenbara;
nå väl, må kvalets heta andedräkt
ur afgrundsdjupet åt mitt bröst sig låna:
jag med din grymhet världen skall förvåna.
att tolka mina plågor, ditt förakt;
fast hvarje ord mitt inre sönderrifver,
skall min förtviflan åter ge mig makt:
dess höga rop då hinna må ditt öra,
som mina suckar aldrig velat höra.
förräderska! att endast röra dig;
nej, ur mitt bröst det hemska kvalet tvingar
ett rop af ve, som aldrig slutar sig.
Mitt rasert skall skänka mig förmåga
att dig till barm föreviga min plåga.
