guëserna, och detsamma gjorde Sancho, eggad och lifvad af sin herres föredöme; och strax i början gaf D. Quijote den ene ett hugg, som klöf hans skinntröja och ett stort stycke af hans axel. Yanguëserna, som sägo sig misshandlas af blott två män, när de voro så många, grepo till sina påkar, och omringande de båda, började de att klappa på dem med stort eftertryck och häftighet. Sanningen är, att vid andra slaget fällde de Sancho till marken, och likadant gick det D. Quijote, utan att hans skicklighet och mod båtade honom, och hans öde ville, att han råkade falla just för fötterna på Rocinante, som ännu icke hade rest på sig; hvaraf man kan se, huru ursinnigt påkar fara fram i uppretade bönders händer.
När nu yanguëserna sågo den ofärd de tillställt, pålastade de sina ök det fortaste de kunde och forsatte sin resa, lämnande de båda äfventyrarne i dåligt skick och vid ännu dåligare lynne. Den som först kom till sans igen, var Sancho, som, då han fann sig liggande bredvid sin herre, med svag och jämmerlig stämma sade:» Herr D. Quijote! ack, herr D. Quijote!» — »Hvad vill du, käre Sancho? svarade D. Quijote i samma pipiga och ömkliga ton som Sancho. — »Om möjligt vore, svarade Sancho Panza, skulle jag vilja, att Ers Nåd gåfve mig ett par klunkar af den där Fula-Blas-drycken[1], i fall Ers Nåd har den till hands; törhända hjälper den lika bra emot kross-sår som emot öppna sår.» — »Hade jag den här, jag olycklige! hvad ginge det då för nöd på oss? svarade D. Quijote; men jag svär dig, Sancho Panza, vid en vandrande riddares ord, att, innan två dagar äro förlidna, skall jag ha den i mitt våld, om ödet ej förordnar annorlunda, eller ock skulle jag ej kunna röra en hand.» — »Nå, hur många dagar menar Ers Nåd det kommer att dröja, innan vi kunna röra en fot?» invände Sancho Panza. — »För egen del må jag säga, sade den kringklappade riddaren D. Quijote, att jag ej kan bestämma något om antalet af dessa dagar; men jag bär själf skulden för alltsamman, ty jag borde icke hafva gripit till svärdet emot män, hvilka ej voro slagna till riddare som jag; och därför tror jag, att, till straff för det jag öfverträdt ridderskapets lagar, drabbningarnas gud har tillåtit denna tuktan att öfvergå mig. Fördenskull, Sancho Panza, bör du noga gifva akt på hvad jag nu vill säga dig, ty det är af stor vikt för bådas vår välfärd: när du nämligen ser, att dylikt pack tillfogar oss någon oförrätt, så bida icke tills jag tar till svärdet emot dem, — ty det ämnar jag på inga villkor göra, — utan grip du till ditt svärd och tukta dem af hjärtans lust;
- ↑ Fule Blas-drycken. Sancho menar den af D. Quijote förut (sid. 65) omtalade balsamen, hvars föregifne upphofsmans namn Fierabras han förvränger; i originalet står Feo Blas, och betydelsen kan således återgifvas med det i öfversättningen använda uttrycket.
