110
men komma riddare dem till hjälp och försvar, så skall jag nog veta att värja dig och afvärja dem med all makt, ty du har nog sett tusen tecken och rön på, huru långt denna min tappra arms styrka räcker.» Så öfvermodig hade den stackars herren blifvit af sin seger öfver den manhaftige biskayern.
Men Sancho Panza behagade ingalunda hans herres anvisning så pass, att han ville underlåta att svara därpå, och så sade han: »Herre, jag är en fredlig, stilla och oförarglig man, och vet att sätta mig öfver hvarje oförrätt, ty jag har hustru och barn att föda och fostra: således vare det sagdt till Ers Nåds vetskap, — ty befalla kan jag ju ej, — att jag på inga villkor skall ta till svärdet hvarken mot bönder eller riddare, och att jag från detta ögonblick tills jag skall framträda inför Gud förlåter alla oförrätter, som man tillfogat eller kommer att tillfoga mig, lika godt om den, som tillfogat, tillfogar eller skall tillfoga mig dem, är förnäm eller ringa, rik eller fattig, frälse eller ofrälse, utan undantag för något stånd eller villkor.»
När hans herre hörde detta, svarade han: »Jag önskade bara, att jag hade andedräkt nog för att kunna tala någorlunda obesväradt, och att den smärta jag känner i refbenet lade sig något, så att jag kunde göra begripligt för dig, Panza, i hvilken villfarelse du sväfvar. Hör på, din syndare! om lyckans vind, som hittills varit så vidrig, vänder sig till vår fördel och fyller vår längtans segel, så att vi tryggt och utan någon kastby hamna vid någon af de öar, som jag lofvat dig; huru skulle det då gå för dig, om jag eröfrade henne och gjorde dig till herre däröfver? Du kommer ju att göra detta omöjligt för mig, emedan du hvarken är eller vill bli riddare och ej har mod eller vilja att försvara ditt herradöme! Ty du skall veta, att i nyligen eröfrade länder och landskap äro infödingarnas sinnen aldrig så lugna eller så på den unge herrens sida, att man ej behöfver befara, att de skola ställa till några nya påfund för att åter förändra ställningen och, som de säga, än en gång fresta lyckan; sålunda är det nödigt, att den nye härskaren har förstånd för att kunna sköta sig och ett tappert sinne för att vid hvarje förefallande händelse vara beredd till anfall och försvar.»
— »Vid dagens händelse, svarade Sancho, skulle jag velat hafva det förstånd och tappra sinne, som Ers Nåd säger; men jag svär eder, vid fattig mans ord, att min håg står mera till plåster än till samtal. Se nu till, om Ers Nåd kan resa på sig, så skola vi hjälpa Rocinante på benen, ehuru han icke förtjänar det, efter han var den förnämsta orsaken till detta
