182
att sjunga i nöd kallas af detta mindre fromma folk att bekänna på sträckbänken. Den här syndaren lät man undergå tortyr, och han bekände sitt brott: han var en gortjuf, det vill säga en boskapstjuf, och, eftersom han bekände, dömdes han till sex års galerstraff, förutom två hundra rapp, som han redan fått på ryggen. Han går alltid sluten och dyster, emedan de andre brottslingarna, både de som stannat kvar och de som äro med här, misshandla och förödmjuka, håna och ringakta honom för att han bekände och ej hade mod att neka; ty de mena att ett nej icke har flera stafvelser än ett ja, och att en förbrytare har tur nog, om hans lif eller död ligger på hans egen tunga och ej på vittnenas; och jag tycker för min del att däri ha de ej så orätt.»
— »Det tycker jag också», svarade D. Quijote, som nu vände sig till den tredje med samma fråga som till de andra. Denne svarade genast helt obesväradt och sade: »Jag skall hälsa på sjöråfröknarna i fem år, därför att jag inte hade tio dukater», — »Jag skall mycket gärna ge till tjugo, sade D. Quijote, för att befria er från den förtreten.» — »Det där förefaller mig, svarade fången, som om någon har pengar ute till hafs och dör af hunger, emedan han ej har någon möjlighet att köpa hvad han behöfver: jag säger det därför att, om jag i rätt tid hade haft de tjugu dukater, som Ers Nåd nu erbjuder mig, skulle jag med dem hafva smort notariens penna och klarat åklagarens förstånd, så att jag nu såge mig midt på Zocodoverplatsen[1] i Toledo, och icke ginge här på landsvägen kopplad som en hund. Men Gud är stor: tålamod, och därmed basta!»
D. Quijote gick vidare till den fjärde, som var en man med vördnadsvärdt utseende och ett hvitt skägg, som räckte ned öfver bröstet; när denne hörde sig tillfrågas om orsaken hvarför han kommit dit, började han gråta och svarade icke ett ord, men den förste fången tjänade honom till tolk och sade: »Denne hedersman har fått sig fyra års galerstraff, efter att hafva i galadräkt blifvit förd ridande genom de öfliga gatorna[2].» — »Det betyder, efter hvad jag kan tro, sade Sancho, att han blifvit förd att hudstrykas vid kåken.» — »Så är det, svarade fången, och orsaken, hvarför han fick detta straff, bestod däruti att han mäklat icke blott med varor, utan äfven med folk[3], det vill säga, jag menar att denne herre måste på galererna såsom kopplare och likaledes såsom den där befattat sig med häxeri.» — »Hade ni ej lagt till något om den befattningen, sade D. Quijote, så hade han blott och
- ↑ Zocodovér var och är ännu en tämligen liten promenadplats i Toledo, men som ofta omnämnes hos spanska författare, isynnerhet de äldre, såsom en allmänt besökt mötesplats för den eleganta världen, hvilken samlades där för att beundra den verkligen härliga utsikten öfver slätten (la vega) och den där bortom sig höjande bergskedjan (la sierra de Toledo), hvars toppar ofta äro snötäckta längt in på högsommaren.
- ↑ Så lydde den juridiska formeln, när någon dömdes till spöslitning.
- ↑ Originalets något vågade ordlek är svår att återgifva. Cervantes säger: Corredor de oreja, y aun de todo el cuerpo = mäklare för örat, och äfven för hela kroppen. Mäklaren »för örat» är växelmäklaren, som på börsen hviskar sina kunder i örat priserna m. m.
