190
Noter.
1 Eldgevären hade först luntlås, därpå hjullås och sedan lås med flinta och hane, hvilka voro i bruk till 1840-talet.
2 Ordspråkets vanliga lydelse är: quien canta, sus males encanta = den som sjunger, tjusar bort sitt onda.
3 Zocodovér var och är ännu en tämligen liten promenadplats i Toledo, men som ofta omnämnes hos spanska författare, isynnerhet de äldre, såsom en allmänt besökt mötesplats för den eleganta världen, hvilken samlades där för att beundra den verkligen härliga utsikten öfver slätten (la vega) och den där bortom sig höjande bergskedjan (la sierra de Toledo), hvars toppar ofta äro snötäckta längt in på högsommaren.
4 Så lydde den juridiska formeln, när någon dömdes till spöslitning.
5 Originalets något vågade ordlek är svår att återgifva. Cervantes säger: Corredor de oreja, y aun de todo el cuerpo = mäklare för örat, och äfven för hela kroppen. Mäklaren »för örat» är växelmäklaren, som på börsen hviskar sina kunder i örat priserna m. m.
6 Utan tvifvel har hela detta D. Quijotes tal om kopplareväsendet en ironisk hänsyftning på samtida förhållanden och personer, och ingalunda blott på riddareromanerna, ehuru visserligen i dem anledningar icke saknas till en dylik utgjutelse; särskildt har en i Amadis af Gallien redan i bokens början uppträdande tärna Darioleta en tid bortåt fatt lämna sitt namn till betecknande i allmänhet af medgörliga kammarjungfrur, som lånade sig till dylika saker. För öfrigt funnos på Cervantes’ egen tid personer nog kortsynta att tro, att han på fullt allvar menat hvad han här låter D. Quijote säga.
7 Det fordrades icke ringa mod att uttala sig så som Cervantes här gör emot häxväsendet, som hvars ifrigaste förfäktare den spanske jesuiten Martin del Rio nyss hade uppträdt. Sexton år efter Cervantes’ död var det den tyske jesuiten Spee, hvilken uppträdde mot det allt mer tilltagande raseriet med häxprocesser.
8 Vi hafva bibehållit första upplagans läsart diablo, som i de senare ändrats till sumista, lärare i kyrkorätt och sedelära, emedan ändringen, som för öfrigt är väl funnen, enligt Hartzenbuschs mening vidtagits af censuren.
9 Ginesillo de Parapilla. Det var ej underligt att denna förvrängning af Pasamontes namn retade honom: det första är en här naturligtvis i föraktlig mening använd deminutivform af förnamnet; det senare paminner om pillar plundra, äfvensom om pillo, skurk, och skulle ungefär betyda: liksom skapad till skurk.
10 Spanske författare mena, att Cervantes med sin Pasamonte förstår Guzman de Alfarache (1599), hjälten i en utmärkt och äfven i utlandet genom talrika öfversättningar bekant novell af Mateo Aleman. Som Cervantes lärer varit god vän med Aleman, kan det lätt förklaras att han ställer Guzman öfver Lazarillo de Tormes. Denna åter är den äldsta och berömdaste af de s. k. novelas picarescas eller skälmroma-
