192
gång följa ditt råd och vika undan för den orkan, som du så högeligen fruktar; men det skall ske med ett villkor, nämligen att du aldrig i lifvet eller i döden får säga för någon att jag dragit mig eller vikit undan för denna fara af rädsla, utan af eftergifvenhet för dina böner. Säger du annat, så ljuger du därutinnan, och ifrån nu och till då och från då och till nu protesterar jag emot dig och säger, att du ljuger och skall ljuga så ofta du tänker eller säger det. Och kom nu ej med något gensvar; ty vid blotta tanken på att jag viker undan och aflägsnar mig från en fara, särskildt denna som tyckes hafva som en misstanke för räddhåga i sitt följe, är jag färdig att stanna och här ensam invänta icke blott det heliga Brödraskapet, som du nämner med sådan fruktan, utan alla bröder i de tolf Israels stammar, och de sju Makkabeerna, och Castor och Pollux, och därtill alla bröder och brödraskap som finnas i hela världen.»
— »Nådig herre, svarade Sancho, att gå undan är ej att fly, ej heller är det välbetänkt att bida, när faran öfvergår nyttan af att bida, och visa män höfves det att spara sig i dag till i morgon och icke vedervåga allt på en dag; och vet att, ehuruväl jag blott är en simpel karl och en bonde, så har jag ändock något begrepp om hvad folk kallar att sköta sig. Ni behöfver således ej ångra att hafva följt mitt råd, utan sitt upp på Rocinante, om ni kan, annars skall jag hjälpa er, och följ mig så, ty det anar mig att vi nu snarare skola behöfva fötterna än näfvarna.»
D. Quijote satte sig upp utan att svara honom ett ord vidare; Sancho på sin åsna red främst, och så kommo de in i en trakt af det nära liggande Sierra Morena. Sancho hade för afsikt att tåga tvärt igenom detsamma och komma fram vid Viso eller Almodóvar del Campo, samt hålla sig dold några dagar i därvarande vildmarker, på det de ej måtte anträffas, i fall Brödraskapet sökte efter dem. Hvad som styrkte honom härtill, var att han fann matförrådet, som forslades på hans åsna, hafva undkommit välbehållet ur handgemänget med galerslafvarna, något som han ansåg för ett underverk, så som de hade borttagit och snokat efter allt.
Den kvällen hunno de midt in i det inre af Sierra Morena, där Sancho fann för godt att tillbringa natten och äfven några dagar till, åtminstone så länge det medförda matförrådet räckte, och följaktligen togo de nattläger mellan två klippor bland talrika bokträd. Men ödet, som, enligt deras mening hvilka ej få upplysning af den sanna religionen, leder,
