Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/229

Den här sidan har korrekturlästs
225

jag skulle kunna lära mig brefvet utantill, är en dårskap, ty jag har så klent minne att jag ofta glömmer mitt eget namn. Men Ers Nåd kan ju alltid läsa upp det för mig, det skall fägna mig mycket att få höra det, ty det går nog som det vore smordt.» — »Hör på då, sade D. Quijote; så här låter det:

Don Quijotes bref till Dulcinea af Toboso.

Stormäktiga och höga Härskarinna!

Den af skilsmässans udd genomborrade och i hjärtats fibrer sårade önskar dig, ljufvaste Dulcinea af Toboso, den hälsa han icke själf äger. Om din Dägelighet försmår mig, om din Förträfflighet ej är mig bevågen, om din ringaktning nedtrycker mig, då, huru härdad jag än må vara, skall jag näppeligen kunna uthärda med detta kval, som, utom alt det är så grymt, äfven är så långvarigt. Min gode vapendragare Sancho skall, o sköna otacksamma flicka, älskade min fiende! gifva dig fullständig underrättelse om huru jag nu för din skull har det. Om du behagar bispringa mig, är jag din; hvarom icke, så gör hvad dig lyster; ty genom att sluta mitt lif skall jag hafva tillfredsställt både din grymhet och min egen längtan.

Din in i döden 
Riddaren af den Sorgliga Skepnaden 

— »Vid min fars salighet, sade Sancho, när han hörde brefvet, är icke detta det storslagnaste jag nånsin hört. Bevars väl, hur Ers Nåd här säger henne allt hvad ni vill och hur bra det passar i underskriften med Riddaren af den Sorgliga Skepnaden! Jag säger då försann att Ers Nåd är då fan själf, och att det finns ingenting som ni ej förstår er på.» — »Allt behöfves för det kall jag utöfvar», svarade D. Quijote.

— »Välan nu då, sade Sancho, vill Ers Nåd så på andra sidan skrifva anvisningen på de tre åsnorna och underteckna den riktigt tydligt, så att man strax vid påseendet känner igen namnteckningen?» — »Gärna det!» sade D. Quijote, och, sedan han skrifvit den, läste han upp den för honom, så lydande:

Vid uppvisandet af denna åsne-primaväxel behagade Ers Nåd, min fröken brorsdotter, till min vapendragare Sancho Panza lämna tre åsnor af de fem jag kvarlämnade hemma och som befinna sig i Ers Nåds vård; hvilka tre åsnor jag befaller skola levereras och betalas till honom i stället för tre andra här kontant af mig emottagna, hvarvid denna anvisning och hans kvitto i räkning oss emellan gälla. Som skedde i det inre af Sierra Morena den tjuguandra augusti innevarande år.


Don Quijote, I: 1.15