mening D. Fernando har framför er, har villfarit hans önskan så beredvilligt att förmälningen skall äga rum om två dagar härefter, så hemligt och tyst att endast Himlen och några af husfolket skola vara vittnen. Min belägenhet kan ni föreställa er; om det är lämpligt all ni kommer hit, må ni själf öfverväga; och om jag älskar er eller ej, skall sakens vidare förlopp visa er. Gifve Gud att detta bref må komma er tillhanda, innan jag blir tvungen att lägga min hand i dens, som så illa håller den trohet han lofvat!
»Detta var i hufvudsak hvad brefvet innehöll och som bestämde mig att strax begifva mig på väg, utan att invänta annat svar eller andra penningar; ty nu insåg jag klart, att icke inköp af hästar, utan förvärfvet af föremålet för hans lusta hade varit det som förmått Fernando att skicka mig till sin bror. Den harm som jag kände mot Fernando och därtill fruktan att mista den skatt jag genom så många års hyllning och längtan hade vunnit, gåfvo mig vingar, ty nästan liksom i flygande inträffade jag följande dagen i min hemort just i lagom tid för att gå och tala med Lucinda. Min ankomst skedde i största tysthet, jag lämnade min mulåsna hos den hedersmannen, som sökt upp mig med brefvet, och lyckan ville att jag då hade så god tur att jag träffade Lucinda vid gallret, som varit vittne till våra kärliga samtal. Lucinda igenkände mig genast, och jag henne, dock icke så som hon bort känna igen mig, och jag känna igen henne. Men finnes väl någon i världen, som kan berömma sig att hafva utrannsakat och förstått en kvinnas orediga tankegång och ombytliga lynne? Förvisso ingen.»
»Således vidare. Så snart Lucinda fick se mig, utbrast hon: »Cardenio, jag är klädd till brud; redan vänta mig i salen förrädaren D. Fernando och min snikne fader jämte andra vittnen, som förr skola bevittna min död än förmälning. Fatta dig, min vän, och sök att öfvervara detta offer; kan det icke afvändas genom mina ord, så bär jag på mig en dolk, som skall kunna hindra bestämdare våldsåtgärder genom att göra slut på mitt lif och så låta dig komma till insikt om den kärlek jag hyst och ännu hyser för dig.» Jag svarade henne bestört och brådskande, emedan jag befarade att ej få tid nog till ett svar: »Må dina gärningar, min älskade, besanna dina ord! Och bär du på dig en dolk för att skaffa dig aktning, så har jag här ett svärd att försvara dig med eller döda mig själf med, om lyckan är oss oblid.»
