Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/36

Den här sidan har korrekturlästs

32

så besynnerliga saker, att det är omöjligt att kunna återge dem. Värden, som såg honom redan utanför värdshuset, besvarade hans utgjutelser i icke mindre svulstiga, fast kortare ordalag, och lät honom resa i Guds namn, utan att fordra af honom någon betalning för hans vistelse på värdshuset.


Noter.

1 Toledos små krogar. Alla de här uppräknade ställena voro bekanta som tillhåll för alla slags äfventyrare och skälmar och omtalas som sådana äfven hos andra äldre författare. Fiskarstaden och Riarankvarteren i Málaga samt de flesta andra här ofvan namngifna lokalerna existera ej längre; däremot finnes ännu histbrunnstorget i Córdoba och har kvar sitt gamla namn, som det fått däraf, att midt på torget star en brunn, som prydes af en stor stenhäst.

2 Värden berömmer sig här just af motsatsen till allt det, som plikten bjuder en vandrande riddare, och man kan därför, mena somliga, endast antaga, att D. Quijote håller värden för en riddare, som tycker om ett groft skämt. Detta är emellertid knappt rimligt, då man ej garna kan tilltro D. Quijote att tåla något slags gyckel med det, som för honom var så högt och heligt; utan vida troligare är, att hvad som innehålles i de sista raderna från och med orden: där han gett prof på sin finger färdighet, utgör upplysningar, som författaren i förtroende ger läsaren, upplysningar som rätteligen bort ställas inom parentes eller på annat sätt utmärkas såsom icke tillhörande värdens yttrande, men som af förbiseende fått kvarstå i sammanhang därmed.

3 Textens alforjas svarar alldeles till våra gamla gårdfarihandlandes tvärpåsar, d. v. s. ett var med en längdöppning på midten, där kramet instufvades å ömse sidor, hvarpå hela tillställningen med lätthet kunde slängas öfver ryggen så väl på människor som på djur.

4 På en stor gård, som låg vid sidan af värdshuset. I de spanska städerna äro många, och i södern kanske de flesta hus ännu inrättade på moriskt vis, så att de bilda en fyrkant, som omsluter en helt och hållet kringbygd inre gård, patio, där det vanligen finnes en brunn, blommor, m. m. En öppen gård för uthus och dylikt, corral, förekommer sällan i städerna, ehuru, som det visar sig längre fram, D. Quijotes hus verkligen hade både patio och corral. Värdshuset, såsom liggande ensamt för sig på landet, hade, som det synes af texten, sin corral, men sannolikt ingen patio.

5 Sanchobienarya-bodarna voro fordom ett beryktadt kvarter i Toledo, så kalladt efter namnet på en arabisk familj Ben Yahia (af folket omtydt till bien haya = gånge det honom väl!), som från början varit dess ägare.

6 Denna D. Quijotes bön förklaras däraf, att han ingenstädes i sina böcker funnit, att ofrälse damer spände svärdet på den nye riddaren.

7 Dona Molinera. Det senare ordet ensamt betyder mjölnarflicka; i förening med det förra, som utmärker adelskap, blir det således = mjölnarfröken (jmf. det tyska Müller och von Müller).