42
Niklas (så hette nämligen barberaren), att det ofta hände morbror att sitta och läsa i dessa samvetslösa olycksböcker två hela dygn, hvarefter han kunde kasta boken ifrån sig, gripa tag i svärdet och hugga löst på väggarna, och, när han sedan var bra trött, sade han, att han dödat fyra jättar så stora som torn, och att svetten, som framkallades af ansträngningen, vore blod af de sår han fått i striden, och därpå drack han en stor kruka friskt vatten och vardt lugn och stilla, sägande vattnet vara en kostelig dryck, som den vise Esquife, en stor trollkarl och hans gode vän, hade skaffat honom. Men jag har skulden för alltsamman, som icke underrättade herrarna om morbrors galenskaper, på det herrarna måtte kunnat stäfja dem innan de gått så långt som de gjort, och uppbränna alla dessa fördömda böcker, hvaraf han har så många och som lika väl förtjäna att brännas, som om de vore författade af kättare.» »Det är också min mening, sade kyrkoherden, och sannerligen morgondagen skall förflyta, utan att det anställes rannsakning med dem och de dömas till bålet, på det att de icke må gifva den som läser dem anledning att göra hvad min gode vän tyckes hafva gjort.»
Allt detta hörde bonden och Don Quijote, och, som den förre därigenom fick full reda på sin grannes sjuka, började han att ropa: »Låten upp, gode herrar, för herr Balduin och för herr markisen af Mantua, som kommer här illa sårad, och för herr moren Abindarráez, som föres fången af kommendanten i Antequera, den manhaftige Rodrigo de Narvåez.» Vid dessa rop sprungo alla ut och, som de igenkände, herrarna sin vän och damerna sin husbonde och morbror, som ännu icke hade stigit af åsnan, emedan han ej orkade det, skyndade de fram för att omfamna honom. »Låten vara, sade han, ty jag kommer illa sårad för min hästs skull; fören mig till sängs och kallen, om möjligt, hit den visa Urganda, att se om och sköta mina sår.» — »Nå besitta, så sen nu, sade hushållerskan, om icke min aning sade mig rätt, på hvilken fot min husbonde haltade. Stig upp i Guds namn, Ers Nåd, ty vi skola nog kunna bota er, utan att den där Urganda kommer hit. Förbannade, säger jag, och hundrafaldt förbannade vare dessa riddareböckerna, som hafva styrt till Ers Nåd på detta vis.»
Man förde honom genast till sängs, men, när de sågo efter såren, kunde de icke finna något, och han påstod, att alltsamman kom däraf, att han blifvit illa klämd vid ett svårt fall, som han gjort med sin häst Rocinante, under det han stred
