vara främst bland dylika böcker.» — »Den nästa, sade barberaren, är Diana, fortsättning af en Salamancabo, och den här andra med samma namn har till författare Gil Polo.» — »Då må Salamancaskaldens verk, svarade kyrkoherden, åtfölja och föröka antalet af dem som blifvit dömda till gården, men Gil Polos bevaras, som om den vore af Apollo själf. Gå nu vidare, käre vän, och låtom oss raska på, ty det börjar bli sent.» — »Denna, sade barberaren och öppnade en annan, är Tio böcker om kärleksöden, författade af en sardisk skald Antonio de Lofraso.» — »Vid mitt prästerliga ämbete, sade kyrkoherden, så länge Apollo varit Apollo, muserna muser och poeterna poeter, har aldrig en så underhållande och tokrolig bok som denna blifvit författad; i sitt slag är hon den bästa och utsöktaste af alla, som i denna diktart framträdt i världen, och den, som ej läst henne, kan vara viss på att aldrig hafva läst något trefligt. Gif mig den, min vän, ty jag sätter mera värde på att hafva funnit den, än om man hade gett mig en kaftan af florentiner sars[1].» Han lade undan den med största belåtenhet, och barberaren fortsatte: »De följande äro: Den Iberiska Herden, Henares’ Nymfer och Svartsjukans vedervärdigheter.» — »Med dessa är ingenting mer att göra, sade kyrkoherden, än att öfverlämna dem åt den världsliga rättvisan i hushållerskans person, och det är ej värdt att fråga om orsaken, ty då blifver det aldrig slut.» — »Den här som nu kommer är Phyllis’ Herde.» — »Det är ingen herde, sade prästen, utan en sinnrik hofman; låt den bevaras som en dyrbar juvel.» — — »Den här tjocka, sade barberaren, har till titel Skattkammare af dikter i olika ämnen.» — »Om de icke vore så många, sade kyrkoherden, skulle de aktas för mer; denna bok behöfver gallras och rensas från några simpla stycken, som hon har ibland de vackra. Låt henne bevaras, både emedan författaren är min vän och af aktning för andra mera storartade och högstämda verk, som han skrifvit.» — »Det här, sade barberaren, är Lopez Maldonados Visbok.» — »Äfven författaren af denna bok, genmälde kyrkoherden, är en god vän till mig, och i hans mun sätta hans verser åhöraren i beundran, och så ljuf är den röst, hvarmed han sjunger dem, att han blir alldeles hänförande; något bred är han i sina herdekväden, men man kan ju aldrig få för mycket af det goda. Låt den förvaras bland de utvalda. Men, hvad är det för en bok, som står där bredvid?» — »Galatea af Miguel de Cervantes», sade barberaren. — »Sedan många år tillbaka är denne Cervantes min synnerligen gode vän, och jag vet, att han är mer för-
- ↑ Detta florentiner sars, som på spanska heter raja och hvars namn är taget från staden Arras i Frankrike, där det förmodligen först tillverkades, var ett simpelt ylletyg, och det beröm, som i texten ägnas Lofrasos bok, visar sig således icke vara så mycket värdt, utan snarare vara satiriskt menadt. Äfven i sin bok »Resan till Parnassen» har Cervantes gycklat obarmhärtigt med samme man.
