Teresa Cascajo; här har således familjenamnet Gutierrez från första delen alldeles råkat i glömska. Denna glömska är till och med så fullständig, att Cervantes i prologen till andra delen på fullt allvar beklagar sig däröfver, att den psevdonyme Avellaneda, författaren till den falska fortsättningen af D. Quijote, oriktigt gifvit fru Panza namnet Mari-Gutierrez, fastän hon hette Teresa Panza.
ÅTTONDE KAPITLET.
Om den framgång, som den manhaftige Don Quijote hade i det förfärliga och oerhörda äfventyret med väderkvarnarna, jämte andra händelserlyckliga i åminnelse.
Härunder varsnade de trettio eller fyrtio väderkvarnar[1], som finnas där på slätten, och, när D. Quijote väl fick syn på dem, sade han till sin vapendragare: »Lyckan fogar våra saker bättre än vi kunde önska; ty där borta ser du, käre Sancho Panza, huru trettio om ej flera hiskeliga jättar komma fram. Med dem tänker jag gifva mig i strid och taga lifvet af dem alla, och med det byte vi få af dem skola vi göra början att rikta oss; ty det är ärlig kamp, och det sker Gudi en stor tjänst med att från jordens anlete bortskaffa ett så ondt yngel.» — »Hvilka jättar?» sade Sancho Panza. — »Dem som du ser där borta, svarade hans herre, de där med de stora armarna, som hos somliga kunna vara nära två mil långa.» — »Ers Nåd skall se, svarade Sancho, att de, som synas där borta, äro inga jättar, utan väderkvarnar, och det som ser ut som armar är vingarna, hvilka svängas omkring af vinden och sätta kvarnstenen i gång.» — »Det syns nog, svarade D. Quijote, att du ej är hemmastadd i sådant som rör äfventyr: det är jättar, och, är du rädd, så laga dig undan och läs dina böner, medan jag inlåter mig med dem i en grym och farlig strid.»
Sägande detta sporrade han sin häst Rocinante, utan att bry sig om sin vapendragare Sancho, som skrek till honom, att det utan allt tvifvel var väderkvarnar och icke jättar som
- ↑ I sin Handbook for Travellers in Spain, 3:dje uppl., London 1855, upplyser herr James Ford, att de väderkvarnar, som ännu finnas pa ömse sidor om Lápicepasset, »äro mindre än våra och på afstand verkligen ej olika jättar; de äro ock ganska talrika, ty trakten har mycken säd att mala, men ingen vattenkraft. Den förryckte riddaren kunde också vill förvånas åt dem, ty de voro på den tiden nyheter, som först är 1575 hade införts i Spanien och satte äfven den vise mannen Cardenus i den största förvåning.»
