72
innan vi komma ut igen.» — »Tyst, sade D. Quijote; hvar har du någonsin sett eller läst, att en vandrande riddare blifvit ställd inför rätta, han må hafva varit än så många människors baneman?» — »Baneman vet jag inte hvad det är för slags man, svarade Sancho, och aldrig i mitt lif har jag sett någon; jag vet bara, att det Heliga Brödraskapet tar befattning med sådana, som slåss på fria fältet, och det där andra lägger jag mig inte i.» — »Nå, var du utan bekymmer, min vän, svarade D. Quijote, ty jag skall taga dig ut ur de Chaldeers händer[1], och än mer ur det Heliga Brödraskapets. Men säg mig nu vid ditt lif: har du sett en båldare riddare än jag i allt hvad hittills blifvit upptäckt af jorden? har du i historieböcker läst om någon annan, som har eller har haft större käckhet i anfall, större uthållighet i strid, större skicklighet i att hugga in på fienden eller färdighet i att kasta honom ur sadeln?» — »Sanningen är den, svarade Sancho, att jag aldrig har läst någon historia, ty jag kan hvarken läsa eller skrifva; men det tilltror jag mig att hålla vad om, att en oförvägnare husbonde än Ers Nåd har jag aldrig i mina lifsdagar tjänat, och gifve Gud, att dessa oförvägna dåd icke må umgällas där jag nyss sade. Hvad jag nu ber Ers Nåd om, det är att anlägga ett förband, ty örat blöder ganska starkt, och här har jag linneskaf och litet hvit salfva i kappsäcken.» — »Allt det där vore alldeles öfverflödigt, svarade D. Quijote, om jag hade kommit ihåg att bereda en flaska af Fierabras’ balsam[2], ty med en enda droppe däraf skulle både tid och läkemedel ha sparats.» — »Hvad är det för en flaska och för balsam?» frågade Sancho Panza. — »Det är, svarade D. Quijote, en balsam, till hvilken jag har receptet i minnet och med hvilken man ej behöfver frukta döden eller ens tänka på att dö af något sår; så att, när jag väl får den tillredd och ger dig den i förvar, har du icke annat att göra, när du ser att man i en strid huggit mig midt itu, såsom ofta plägar hända, än att så nätt taga den kroppshalfvan, som fallit till marken, och med stor försiktighet, innan blodet stelnar, sätta henne på den andra halfvan, som är kvar i sadeln, och se noga till, att du passar in henne jämnt och riktigt; sedan ger du mig blott två klunkar af den omtalade balsamen att dricka, och du skall få se, att jag blir så frisk som en nötkärna.» — »Är det på det viset, sade Panza, så afsäger jag mig från denna stund ståthållarskapet öfver den utlofvade ön, och begär ingenting annat till lön för mina många trogna tjänster, än att Ers Nåd skänker mig receptet till den där utomordentliga
- ↑ Jag skall taga dig ut ur de Chaldeers händer. Anspelning på flera ställen hos profeten Jeremias, där denne hotar, att Gud skall lämna judarna i Chaldeernas våld, om de icke bättra sig. Uttrycket hade på Cervantes’ tid nästan blifvit till ordspråk.
- ↑ Fierabras’ balsam. Den hedniske, sedermera till kristendomen omvände hjälten Fierabras, konung af Alexandria, hade i Jerusalem tagit som byte den balsam, hvarmed Josef af Arimathia balsamerade Christi kropp, när man lade honom i grafven, och förde den i två små flaskor med sig vid sadelbommen. Äfven den af D. Quijote ofta nämnde riddaren Belianis ägde något af denna balsam.
