Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/79

Den här sidan har korrekturlästs
75

nådige herre, sade Sancho; men, enär, såsom jag förr sagt, jag hvarken kan läsa eller skrifva, så känner jag inte till och har ej kommit under fund med reglerna för riddarhandtverket, och därför vill jag hädanefter förse tvärpåsen med allt slags torkad frukt för Ers Nåd, som är riddare, men för mig, som icke är det, vill jag förse den med annat, såsom fågel och mera närande saker[1].» — »Icke påstår jag, Sancho, genmälde D. Quijote, att det skall vara tvång för vandrande riddare att ej äta annat än sådan där frukt, som du säger; utan blott att den måtte hafva varit deras vanliga föda, jämte vissa örter, som de funno ute på marken, hvilka de kände och äfven jag känner.» — »Det är en god gåfva, svarade Sancho, att känna sådana örter, ty jag inbillar mig, att en vacker dag tör det behöfvas att göra bruk af den kunskapen.»

Han framtog nu hvad han sagt sig medhafva, och båda spisade tillhopa i allsköns vänskap och kamratskap. Men, angelägna att uppsöka ett härbärge för natten, afslutade de i stor korthet sin tarfliga och torra måltid, satte sig strax upp i sadeln och skyndade sig för att uppsöka något bebodt ställe före nattens inbrott. Men solen försvann, och med den äfven hoppet att uppnå det efterlängtade, just när de kommit till några getherdars hyddor, och så beslöto de att tillbringa natten där. Lika förtretligt det var för Sancho att icke komma till ett bebodt ställe, lika kärt var det för hans herre att få sofva under bar himmel, emedan han tyckte, att, så ofta detta hände honom, var det att utöfva en handling af besittningstagande[2], som lättade beviset för hans riddarskap.


Noter.

1 Att vi sökte oss in i någon kyrka, emedan nämligen kyrkorna af gammalt hade asylrätt, så att missdådare där icke kunde häktas.

2 Det Heliga Brödraskapet. Under större delen af medeltiden, när landet var splittradt i många små stater och dessutom oroades af de ständiga striderna med morerna, saknade konungarne tillräcklig makt att kunna skydda den allmänna säkerheten, och därför bildades här och där frivilliga föreningar för att upprätthålla ordningen. Dessa föreningar, af hvilka den äldsta bekanta är den i Toledo (redan i 13:e seklet), erhöllo kunglig stadfästelse och utöfvade under benämningen Santa Hermandad ett slags landtpolis med ganska vidsträckt befogenhet.

3 Jag skall taga dig ut ur de Chaldeers händer. Anspelning på flera ställen hos profeten Jeremias, där denne hotar, att Gud skall lämna judarna i Chaldeernas våld, om de icke bättra sig. Uttrycket hade på Cervantes’ tid nästan blifvit till ordspråk.

  1. Flyktiga och mera närande saker. Hvad den gode Sancho menar härmed, är ej så lätt att förstå. I originalet står cosas volátiles y de mas sustancia, och troligt är, att Sancho icke rätt förstått betydelsen af volátiles eller att han användt detta ord i st. f. något annat. Huru som helst synes den vanliga öfversättningen fjäderfä här knappt vara på sin plats.
  2. En handling af besittningstagande kallas i rättsspråket hvarje handling, genom hvilken man visar sig som ägare af en sak, innehafvare af en ställning, o. s. v. Här menar nu D. Quijote, att, om honom vederfares sådant, som eljest endast händer hans romanriddare, så är det ett kraftigt bevis för, all han är en riktig vandrande riddare.