tiden på en af Madrids småteatrar en auto al nacimiento med marionetter, som det tycktes till stor uppbyggelse för åskådarna, hvilka mest utgjordes af kvinnor och barn.
3 Enligt den spanska texten: om vi blefve äldre än la sarna, och detta tyckes hafva varit ordstäfvets populära form. Men, eftersom la sarna har den obehagliga betydelsen »skabb, klåda», så söker D. Q. ge uttrycket en finare vändning och insätter i stället Sara, sp. Sarra, då enligt bibeln (1 Mos. 23:1) Abrahams hustru uppnådde den visserligen ganska respektabla åldern af 127 år. Emellertid kan det väl vara tu tal om, huruvida icke på detta sätt det blir han, som rådbråkar den ursprungliga lydelsen. Den ordlek, som här i texten blifvit använd, är lånad från tyska öfversättningar, som nästan allmänt upptagit den efter den gamle Bertuch.
TRETTONDE KAPITLET.
Hvari det göres slut på berättelsen om herdinnan Marcela, jämte andra händelser.
Men knappt begynte dagen visa sig genom österns fönster, när fem af de sex getherdarna stego upp och gingo att väcka D. Quijote och säga åt honom, att, om han vidhölle sin föresats att begifva sig till Krysostomus’ begrafning, skulle de göra honom sällskap. D. Quijote, som icke önskade något högre, stod upp och tillsade Sancho att på ögonblicket sadla djuren, hvilket han gjorde med mycken skyndsamhet, och lika skyndsamt begåfvo sig alla genast på väg. De hade ej vandrat en fjärdedels mil, när, vid det vägen gick öfver en gångstig, de sågo komma emot sig sex herdar, klädda i svarta fårskinnströjor och med kransar af cypress och oleander på hufvudet, hvarjämte hvar och en af dem hade i handen en grof käpp af dvärgpalm. På samma gång som de kommo två adliga herrar till häst, i präktiga reskläder, åtföljda af tre betjänter till fots. När de sammanträffade, hälsade alla artigt på hvarandra, och ömsesidigt förfrågande sig, hvart resan gällde, erforo de, att alla ämnade sig till begrafningsplatsen; och så drogo de gemensamt vägen framåt.
En af ryttarna vände sig till sin följeslage och sade: »Jag tror, herr Vivaldo, att vi kunna anse den tid väl använd, som vi fördröja med att se denna märkvärdiga begrafning; ty
