sade, att han för sin del skulle hjälpa till att uppföra en så härlig byggnad.
Härmed blef Anselmo den på smakfullaste sätt bedragne äkta man, som kunde finnas i hela världen. Med egen hand förde han själf till sitt hem den som grundligt förstört hans goda namn, men hvilken han ansåg för medlet till dess förhärligande; Camilla mottog honom med skenbart mörk uppsyn, ehuru med glädje i själen. Detta bedrägeri räckte en tid bortåt, tills efter några få månaders förlopp lyckans hjul vände sig, den dittills med så mycken illfundighet dolda förbrytelsen kom i dagen och Anselmo med lifvet fick betala sin dåraktiga förvetenhet.
Noter.
1 Stället är oklart stiliseradt i originalet: å ena sidan framställes den kvinnliga fåfängan som ett belägradt torn, å andra sidan som fiendens anfallsvapen.
2 Döden tänkes här som en skatt, pecho, den en hvar förr eller senare måste betala, äfven om han eljest icke var skattskyldig, pechero, utan frälse. Jämf. not. 2 till 16:e kap. här ofvan.
3 I originalet står: la entera posesion que le dí tan presto de mi voluntad. De tre sista orden böra tagas som bestämning till posesion, och ej öfversättas: med min vilja eller af egen vilja.
4 Det spanska uttrycket, rendiros, är något tvetydigt och skulle äfven kunna fattas reflexivt, så att meningen blefve: att I ömsesidigt besegrat hvarandra. Men omöjligen synes det kunna öfversättas med besegra dig (Camilla), då Leonela hela tiden säger tú (och icke vos eller os) till sin härskarinna.
5 De fyra S syftade på de med denna bokstaf begynnande spanska orden sabio vis, förståndig, solo uteslutande (hyllande den älskade), solicito sorgfällig, oaflåtligt uppmärksam, secreto tystlåten. De förekomma i fjärde sångens 14 stanz af den i 6:e kap. här ofvan nämnda dikten Angelikas tårar af Barahona de Soto, samt dessutom ofta äfven ordspråksvis. Att de icke här, lika litet som hela det följande alfabetet, kunnat öfversättas troget, säger sig själft, då det ju först och främst gällde att äfven finna någorlunda passande ord för hvar särskild bokstaf. — Beträffande X heter det i texten, att det är letra áspera, och så står det i alla tre originalupplagorna; men det skulle väl ändå kunna hända, att Hartzenbusch har rätt i sin förmodan att författaren själf skrifvit letra aspada, d. v. s. egentligen en bokstaf i form af ett liggande eller Andreas-kors, men här = en stygg bokstaf, emedan af inkvisitionen dömda botgörare plägade föras i procession iklädda en dräkt, som var utstyrd fram och bak med ett liggande kors i rödt och gult; ett dylikt i rödt fanns äfven på de till bålet dömdes dräkt, sambenito, som dessutom äfven hade djäflar och eldslågor afbildade. Det kunde således något vanärande
