100
sägas vidlåda ett dylikt kors, och följaktligen äfven bokstafven X, som har dess form.
6 Den spanska texten har i alla tre originalupplagorna medroso advertimiento, där medroso väl får antagas vara fel för maduro. Ett dylikt antagande får ej anses allt för vågadt, då t. ex. i stället för det nyss i noten 4 nämnda ordet rendiros i samtliga nämnda upplagor läses rendirnos, hvilket är omöjligt för meningens skull.
7 Bort därför med all fruktan! I originalet står: Afuera pues traidores! Men strax därefter tillsäger Camilla att den trolöse skall komma in, o. s. v. och, om äfven afuera här är taget i bildlig bemärkelse, är det föga troligt, att en stilist som Cervantes skulle hafva gjort sig skyldig till en sådan blunder som att låta detta afuera (ut, bort med!) nästan omedelbart åtföljas af entre (må han komma in). Hartzenbusch förordar därför temores i st. f. traidores, och denna läsart hade redan i slutet af förra århundradet angifvits af den grundlige kännaren af sitt modersmål D. Gregorio Garcés.
8 Porcia, en dotter till Cato Uticensis och gift med sin kusin Marcus Junius Brutus, var en ädel kvinna och står för eftervärlden som et mönster af trogna hustrur, i det hon, sedan hennes man efter slaget vig Philippi störtat sig på sitt eget svärd, följde honom i döden genom att svälja glödande kol (år 41 före Kristi födelse).
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Som handlar om den häftiga och ohyggliga strid, hvilken D. Quijote hade med några rödvinsläglar, jämte slutet af berättelsen om Den dåraktiga Förvetenheten.
Föga mera återstod att läsa af berättelsen, när Sancho kom ut alldeles bestört ur den kammare, där D. Quijote hvilade, och skrek högt: »Skynden er, mina herrar, att bispringa min husbonde, som är invecklad i den hetsigaste och mest hårdnackade strid mina ögon någonsin skådat. Så sant Gud lefver, har han icke gifvit jätten, prinsessan Micomicónas fiende, ett sådant hugg, att det tagit af honom hufvudet alldeles intill bålen, som om det varit en rofva!»
— »Hvad säger ni, käre vän?» sade prästen och afbröt läsningen af hvad som återstod af berättelsen. »Är ni vid edra sinnen, Sancho? Hur knäfveln kan det vara möjligt som ni påstår, då jätten är två tusen mil härifrån?»
