128
menar då, att en studerandes mödor äro följande: först och främst fattigdom; icke som om alla skulle vara fattiga, utan för att framställa detta fall i dess möjligaste uselhet; har man nämligen sagt att en studerande lider fattigdom, så tyckes mig att intet mera kunde sägas om hans missöde, ty den som är fattig, han har ingenting godt. Denna fattigdom känner han än delvis, i hunger, i köld, i nakenhet, än i allt detta samfälldt; men i alla fall är den icke så stor att han ej får äta, äfven om det sker något senare än på den vanliga tiden, äfven om det sker af de rikes öfverlefvor, — den studerandes värsta elände är det som de sins emellan kalla att ’gå till soppan’[1]; — ej heller fattas dem ett, om också icke dem själfva tillhörigt kolbäcken[2] eller spiselbrasan, som, om den icke värmer dem, åtminstone upptinar kylan, och ändtligen sofva de om natten under tak. Jag vill ej inlåta mig på andra småsaker, såsom t. ex. brist på skjortor och just ej öfverflöd på skodon, deras tunna och luggslitna dräkt eller huru de med god smak proppa sig fulla med gudslånen, när lyckan beskär dem att få vara med vid ett rikligt försedt bord. På denna nu skildrade knaggliga och svåra bana, snafvande här, fallande där, än resande sig, än ånyo fallande, uppnå de den höjd de eftersträfva, och, när de hunnit så långt, hafva vi sett många, som, efter att hafva tagit sig fram genom dessa Syrter, Scylla och Charybdis[3], liksom burna på lyckans vingar, — vi hafva sett dem, säger jag, från en upphöjd plats styra och behärska världen, med hungern förvandlad till mätthet, frusenheten till behaglig svalka, nakenheten till präktiga kläder, och sömnen på en halmmatta till en hvila på finaste lärft och damast, en välförtjänt belöning för deras duglighet. Men, om deras mödor uppställas mot och jämföras med krigarens, så stå de i hvarje hänseende mycket efter, såsom jag nu vill bevisa.»
Noter.
1 På spanska: al freir de los huevos lo verá = när ni skall till att koka äggen, får ni se det. Ordstäfvet, som är mycket allmänt, är taget från en gammal saga: en tjuf stjäl i ett hus en panna och stoppar den under rocken; värdinnan möter honom och frågar hvad det är han bär; tjuven svarar: när ni skall till att koka äggen, får ni se det.
2 Originalets text lyder af gammalt: no os dé mucha pena, señora mia, la incomodidad de regalo que aquí falta. Hartzenbusch har föreslagit att läsa comodidad för incomodidad, Mainez hay för falta, ändringsförslag som båda äro onödiga, om man blott hänför bisatsen que aquí falta till det närmast föregående ordet regalo, då meningen blir:
- ↑ Härmed menas de ofta omtalade »klostersopporna», som af munkarne utdelades åt de fattiga vid klostrets port eller inne på gården. Visserligen måste det hafva känts förargligt för de studerande att rifvas med yrkestiggare och skröpliga gubbar om denna torftiga förplägning.
- ↑ Spaniens och särskildt det inre af landets klimat karaktäriseras ypperligt genom uttrycket att man där har tres meses de invierno, y nueve de infierno, d. v. s. vinterkyla i tre månader, och hett som i helvetet under de nio andra. Följaktligen rustar man sig mest för att afvärja sommarhettan, och, när vintern kommer, har man inga varma kakelugnar som hos oss, utan endast en öppen spisel, chimenea, som dock sällan tages i bruk, samt vanligen en brasero, d. ä. ett slags på golfvet stående stort fat eller fyrpanna med glöd, där man för ett ögonblick kan upptina de valna fingrarna och fötterna.
- ↑ Syrterna, den stora och den lilla, voro två vid kusten af Tripolis och Tunis belägna hafsbukter, som af gammalt ansågos mycket farliga för skeppsfarten. Samma dåliga rykte hade Scylla och Charybdis, det förra en klippa, det senare en hafshvirfvel i Messina-sundet, hvilka gifvit upphof till det bekanta ordspråket:
Incidit in Scyllam qui vult vitare Charybdin,
= att komma ur askan i elden.
