Marién skall nog laga att jag förstår dig. Hon och Alláh bevare dig, äfvensom detta kors, hvilket jag kysser många gånger, ty så lärde mig slafvinnan.»
I kunnen själfva tänka, mitt herrskap, om vi hade skäl att förundra och fröjda oss åt innehållet af detta bref: båda delarna skedde så lifligt, att renegaten begrep att papperet icke påträffats händelsevis, utan att det verkligen skrifvits till någon af oss. Han bad oss därför att, om hans misstanke vore riktig, vi måtte förlita oss på honom och säga honom det, ty han ville våga sitt lif för vår frihet. Och, i det han sade detta, framtog han från barmen ett krucifix af metall och under många tårar svor han vid den Gud, som denna bild föreställde och på hvilken han, ehuru en arm syndare, trodde fullt och fast, att visa oss trohet och förtegenhet i allt som vi ville yppa för honom, ty det förefölle och nästan anade honom att genom henne, som skrifvit detta bref, skulle han och vi alla ernå friheten och han själf se sig vid det mål han mest efterlängtade, nämligen att få återvända i sin moder den Heliga Kyrkans sköte, hvarifrån han genom sin okunnighet och syndfullhet var som en förruttnad lem skild och afsöndrad. Med så många tårar och tecken till en så djup ånger sade renegaten detta, att vi alla enhälligt samtyckte och öfverenskommo att omtala för honom hela sammanhanget, och sålunda gjorde vi honom reda för allt utan ett förtiga något. Vi visade honom det lilla fönstret där rörkäppen brukade komma fram; han tog därifrån märke på huset och åtog sig att med stor sorgfällighet skaffa gig besked om hvem som bodde där. Afvenledes kommo vi öfverens om att det vore lämpligt att besvara denna moriska damens biljett, och då vi i honom hade den som kunde göra det, nedskref renegaten strax med detsamma hvad jag dikterade för honom; det var precis de ord jag nu skall säga eder, ty af allt väsentligt, som hände mig vid denna tilldragelse, har ingenting fallit mig ur minnet, och skall ej heller göra det så länge jag lefver. Svaret till den moriska damen var alltså det följande:
»Den sanne Alláh beskydde dig, du min härskarinna! och den välsignade Marién, hvilken är den sanna Guds moder och den som ingifvit dig i hjärtat att begifva dig till ett kristet land, emedan hon håller dig kär. Bed henne du, att hon täckes tillkännagifva för dig, huru du skall kunna verkställa det hon ålägger dig, ty hon är så god att hon säkerligen skall göra det. A mina egna och alla de kristnas vägnar, som vistas här med mig, lofvar jag att vi skola göra för dig allt hvad vi kunna,
