176
vagn förspänd med fyra mulor, och var konungen klädd i sina praktkläder och hade sin guldkrona på hufvudet. Striden börjades och dagligen i åtta dagar från söndag till söndag, så att af araberna väl 15 tusen stupade; men för våra synders skull genombröto morerna konung Rodrigos slagordning genom Julians bemödande och de kristnas, som voro med honom. De kristna började att fly söndagen den femte före idus i månaden Xavel af arabernas 83:dje år, och efter spanska tidräkningen år 752. De, som hade eröfrat Asien och Europa, vordo på en dag besegrade af morerna! Men konung Rodrigo kämpade ändock mycket bra och försvarade sig det bästa han kunde; till slut vardt han öfvervunnen, han själf och de som voro med honom, och somliga gjordes till fångar, andra stupade, andra undkommo. Emellertid visste man ej hvad som blifvit af konung Rodrigo, mera än att man funnit hans konungadräkt och hans sandaler och hans krona och hans häst Ovella i ett kärr nära en flod; men i sinom tid påträffade man i Viséo, en stad i Portugal, en graf, hvars inskrift lydde: »Här hvilar konung Rodrigo, goternas siste konung.» Och sådant vardt slutet på konung Rodrigos lystenhet och lefnadsöden och på grefve Julians vrede och grymma hämnd, han som var en mandråpare mot Gud och människor och som förrådde och förstörde landet och den kristna tron. Förbannadt och afskydt vare hans namn för alltid!»
10 I spanska texten står: que estos cristianos nada deben á mi voluntad, hvilket i 1857 års svenska öfversättning (af A. L.) återgifves med: »att dessa kristna ej öfvertalat mig därtill», samt af Braunfels med: »dass diese Christen meinem guten Willen nichts zu danken haben.» Stället är kinkigt nog och svårt att förlika med hvad man förut erfarit om, huru de kristna verkligen hade Zoraida att tacka för välvilligt och rikligt understöd af penningar; en utväg är den, som nu försökts genom att låta Zoraida säga att hon gjort hvad hon gjort icke af egen fri vilja, utan ensamt af själens trängtan att blifva kristen, som behärskat hela hennes väsen och kommit henne att handla utan all annan beräkning.
11 En koff förklaras i Dalins Svenska Handordbok såsom ’ett rundgattadt, galeastackladt fartyg’ och tyckes således motsvara originalets bajel redondo; men det bör dock anmärkas, att Spanska Akademien i en not till detta ställe i sin fjärde upplaga af D. Quijote säger det vara ett fartyg med fyrkantigt segel, till skillnad från dem med trekantiga eller latinsegel.
12 De voro i själfva verket ej så få; ty hjälten, Zoraidas utvalde, hade sina tre kamrater med sig och dessutom renegaten och de tolf spanjorer, som vidtalats att sköta rodden, så att med Zoraida voro de inalles aderton. Då nu fransmännen, som kommo till det sjunkande fartyget, endast voro tolf, misstänker Hartzenbusch att det ej hänger rätt ihop med den spanska textens pocos, utan att detta bör ändras till pobres (stackars, elända), hvilket ju kan förefalla ganska antagligt; men vid närmare eftersinnande kan den ursprungliga läsarten mycket väl bibehållas, ty meningen är nog den, att de voro så få, att (d. v. s. ej flera än att), när deras eget fartyg sjönk, de kunde tagas ombord på fransmännens fartyg utan olägenhet eller åtminstone utan fara för dem, som förut funnos där.
13 De ständiga plundringståg, som fartyg från Berberiet företogo till de spanska kusterna, föranledde anläggandet af vakttorn (atalayas) och inrättandet af en milis, som skulle sörja för de vid hafvet belägna byarnas
