En af de senare påträffade ändntligen den sökta ynglingen, sofvande bredvid en mulåsnedräng och alldeles utan tanke på att någon kunde söka, än mindre finna honom. Mannen grep honom i armen och sade: »I sanning, herr D. Luis, er dräkt passar bra till ert stånd, och den bädd hvari jag träffar er stämmer utmärkt tillsammans med den sorgfällighet hvarmed er mor har fostrat eder.»
Gossen gnuggade sig i de sömniga ögonen, betraktade långsamt den som fattat tag i honom, och igenkände honom strax såsom en sin faders tjänare; däröfver vardt han så förskräckt att han på en god stund icke fann kraft eller var i stånd att säga honom ett enda ord, och tjänaren fortsatte: »Här är ingenting annat att göra, herr D. Luis, än att ge sig till tåls och vända om hem, så framt ej Ers Nåd vill att er far, min husbonde, skall taga vägen till andra världen, ty annat kan ej väntas af den sorg i hvilken ert aflägsnande försänkt honom.»
— »Nå, sade D. Luis, men huru fick min far veta att jag tagit denna väg och reser i denna dräkt?»
— »En student, för hvilken ni omtalat ert förehafvande, svarade tjänaren, var den som röjde det, själf rörd till medlidande af er faders jämmer, när denne saknade er; därför affärdade han fyra af sina tjänare för att uppsöka er, och alla stå vi nu till eder tjänst, gladare än det kan tänkas öfver att återvända med så väl förrättadt ärende, då vi kunna ställa er inför de ögon, som så innerligt älska er.»
— »Med den saken får det bli som jag vill eller som Himlen bjuder», svarade D. Luis.
— »Hvad kan ni vilja eller Himlen bjuda annat än att ni samtycker att återvända? Ty något annat lär ej bli möjligt.»
Hela detta samtal mellan de båda hörde den mulåsnedrängen, bredvid hvilken D. Luis låg; han steg upp, gick ut och omtalade för D. Fernando, Cardenio och de andra, som redan voro klädda, hvad som var på färde och huru den främmande mannen tilltalat ynglingen med Don och allt hvad de sagt och huru han ville föra honom tillbaka hem till hans fader och pojken ville inte. Med anledning häraf och af det de visste om den vackra röst Himlen skänkt honom, fingo de alla stor lust att noggrannare erfara hvem han var, ja, till och med hjälpa honom, om man ville bruka våld mot honom, och de begåfvo sig alltså dit, där han ännu stod och talade och käbblade med sin tjänare.
