ärlig strid och blifvit herre öfver till loflig och rättmätig besittning. Beträffande åsnesadeln, lägger jag mig ej i den saken; hvad jag vet att förtälja därom är, att min vapendragare Sancho bad mig om lof att få taga sadeln från denne besegrade uslingens häst och därmed pryda sin egen, jag gaf honom det, och han tog den; och hvad det angår att den förändrats från en ridsadel till en packsadel, kan jag ej gifva någon annan grund än den vanliga, nämligen att slika förvandlingar förekomma bland de ting som vederfaras riddareskapet. Och till yttermera visso, så spring du, Sancho, min gosse, och hämta hit hjälmen, som den här beskedlige karlen påstår vara en rakskål.»
— »Min själ, sade Sancho; ha vi inte ett annat bevis för vår mening än det som Ers Nåd nu säger, så är Mambrinos hjälm likså väl en rakskål som den här beskedlige karlens ridsadel är en packsadel.»
— »Gör hvad jag befaller dig, genmälde D. Quijote, ty allting här i borgen skall väl icke gå till med trolleri.»
Sancho gick åstad och hämtade skålen, och, när D. Quijote fick se henne, tog han henne i händerna och sade: »Nu måga Eders Nåder själfra se huru denne vapendragare kan ha panna att påstå, att detta är en rakskål och ej den hjälm jag sagt! Och jag svär vid den riddareorden jag bekänner mig till, att detta är samma hjälm jag tog ifrån honom, utan att jag på densamma lagt till eller tagit ifrån det minsta.»
— »Därom är intet tvifvel, inföll nu Sancho; ty, allt sedan min husbonde eröfrade honom och ända till nu har han icke med honom hållit mera än en enda strid, när han befriade de olycksaliga kedjefångarne, och, hade inte då den skål-hjälmen varit, så hade det inte gått honom för väl, ty det vankades bra med stenkastning vid det tillfället.»
Noter.
1 I originalet står: pretendia hacer de título á su hijo = ämnade göra sin son till título, nämligen de Castilla, hvarom se not 2 till 16:de kapitlet.
2 Texten har: sobre cobrar mi hacienda me quiere matar este ladrón salteador de caminos. Då ordet cobrar endast betyder att taga igen, återtaga, få tillbaka, men ej att fråntaga eller beröfva, kan öfversättningen ej blifva någon annan än den här gifna, ehuru visserligen konstruktionen är något friare än vanligt; detta inträffar dock ej så
