— »Käre Sancho, svarade kyrkoherden, denna sköna dam är helt enkelt arftagerska i rätt nedstigande led på svärdslinien till det stora riket Micomicón, och hon är stadd i det ärendet att uppsöka er herre för att bedja honom om en ynnest, nämligen att han må afhjälpa en oförrätt eller förolämpning, som en ond jätte tillfogat henne, och på grund af det rykte att vara en äkta riddare som er herre åtnjuter i alla hittills upptäckta länder i Guinea, har denna prinsessa kommit hit för att uppsöka honom.»
— »Lyckligt sökt och lyckligt funnet! inföll här Sancho Panza, isynnerhet om min herre är så lyckosam att han afhjälper oförrätten och styr till rätta det vrånga genom att slå ihjäl den där skökosonen till jätte, som Ers Nåd talar om; och slå ihjäl honom skall han nog, om han träffar på honom, så framt han icke är något spökelse, ty mot spökelser har min herre ingen makt. Men en sak vill jag bedja er om, bland andra, herr licentiat, och det är, på det min herre ej måtte få just att bli ärkebiskop, hvilket jag just befarar, att Ers Nåd råder honom att genast gifta sig med den här prinsessan, ty så blir han omöjlig till ärkebiskop och kommer lätteligen till sitt kejsardöme, och jag till mina önskningars mål. Jag har nämligen väl tänkt mig för i den här saken och finner att, hvad mig angår, är det ej bra för mig att min herre blir ärkebiskop, ty jag är oduglig för kyrkan eftersom jag är gift[1]; och att nu ge mig åstad och skaffa mig dispens för att få draga inkomst på det kyrkliga hållet, ehuru jag har hustru och barn, det toge aldrig något slut. Det är således just knuten, att min herre genast gifter sig med den här damen, hvars namn jag ännu ej känner och därför kallar jag henne ej heller vid namn.»
— »Hon heter prinsessan Micomicona, svarade kyrkoherden; ty då hennes rike heter Micomicón, är det klart att hon måste heta så.»
— »Därom är intet tvifvel, återtog Sancho; jag har sett många taga tillnamn och ättenamn efter sin födelseort och kalla sig Pedro af Alcalá, Juan af Ubeda eller Diego af Valladolid, och detsamma måste väl också vara brukligt i Guinea, att drottningarna taga namn efter sina riken.»
— »Så måtte det vara, sade kyrkoherden, och i fråga om er herres giftermål, skall jag därtill göra allt hvad i min förmåga står.
Härmed vardt Sancho lika belåten som kyrkoherden vardt förvånad öfver hans enfald och öfver att se huru fullt och fast
- ↑ Man får härvid erinra sig, att i katolska länder det var och fortfarande är präster af alla grader förbjudet att gifta sig (celibat).
