synd att, fastän jag sett sadeln, har jag icke fått sikte på pinnen, så dum eller närsynt är jag, till på köpet då han är så stor som Ers Nåd har uppgifvit.»
— »Visst finns han där, utan tvifvel, genmälde D. Quijote, och till yttermera visso påstås det att han sitter instucken i ett läderfordral, för att icke angripas af mögel.»
— »Det är allt för möjligt, svarade domherren; men vid den vigning jag undfått till mitt ämbete påminner jag mig ej att hafva sett den. Dock, om jag än medger att han finnes där, förbinder jag mig icke därför att tro historierna om alla dessa Amadíser eller om hela denna skock af riddare som man berättar för oss, ej heller ligger det något förnuft i att en man som Ers Nåd, så rättskaffens och begåfvad med så goda egenskaper och så klart förstånd, inbillar sig att det skulle finnas någon sanning i alla dessa talrika och allt mått öfverskridande galenskaper som stå skrifna i de orimliga riddareböckerna.»
Noter.
1 Originalet har: el caballero andante y el mal andante escudero. Nu betyder mal andante egentligen den som det går illa för, och däraf olycklig, och tyska öfversättare hafva således varit i sin goda rätt, när de återgett uttrycket med übelfahrend; men det kan väl ändå sättas i fråga om det just varit detta Cervantes menat, ty Sancho for i själfva verket icke illa vid nu ifrågavarande tillfälle, utan snarare bättre än vid många andra. Sannolikt har författaren åsyftat blott en skämtsam motsättning mellan herre och dräng; öfversättaren har åtminstone fattat saken så och därför vågat en tolkning ungefär efter mönstret af den bekanta historien om den förnäme herren, som för sin betjänt klargjorde skillnaden mellan olika personer på det sättet att »kungen spisar, jag äter, och du slukar».
2 Om de här uppräknade hjältarna, för så vidt de icke kunna förutsättas vara allmänneligen bekanta, må i korthet nämnas följande. Viriatus, ursprungligen en herde, sökte värna Spaniens själfständighet mot Romarna och lyckades under ett nioårigt krig (140—149 f. Kr.) tillkämpa sig oberoende för Lusitanien (Portugal), men vardt slutligen lönnmördad på föranstaltande af den romerske fältherren Quintus Servilius Cæpio. — Fernan González (omkring medlet af tionde seklet) skaffade Kastilien politiskt oberoende af konungariket León, hvilket det förut tillhört som provins, samt kämpade tappert och segerrikt mot Morerna. — Om Garcí-Pérez (förkortadt af Garcia Pérez) de Vargas vet man, att han stred med berömmelse i Ferdinand den Heliges krigshär, när denne belägrade Sevilla (1216—48). — Namnet Garcilaso har burits af flera hjältar, som utmärkt sig i krigen mot Morerna; möjligen menas här den som deltog i belägringen af Granada (1490—92) under det katolska konungaparet Ferdinand och Isabella och som för en på den närliggande slätten (la vega) utförd lysande bedrift därefter fick heta Garcilaso de la Vega. — Manuel
