för Dulcineas af Toboso skönhet, Rocinantes utseende, Sancho Panzas trohet och D. Quijotes egen begrafning, jämte åtskilliga grafskrifter och lofkväden öfver hans lif och lefverne. De som kunde läsas och renskrifvas vore de följande, dem den pålitlige författaren till denna nya och makalösa historia här inför. Till lön för den ofantliga möda, som det kostat nämnde författare att rannsaka och undersöka alla urkundsamlingar i La Mancha för att få densamma i ljuset, begär han af läsarna ingenting mer än att de skänka henne samma tillit som förståndiga människor pläga skänka riddareböckerna, hvilka åtnjuta sådant anseende i världen. Därmed skall han anse sig väl lönad och belåten och känna sig uppmuntrad att efterforska och framdraga andra, hvilka, om också ej så sannfärdiga, åtminstone skola förete lika stor uppfinningsgåfva och erbjuda ett lika angenämt tidsfördrif.
De första ord, som stodo skrifna på det i blylådan funna pergamentet, lydde som följer:
en stad i La Mancha,
öfver den dråplige
Don Quijotes af La Mancha
lefverne och död
Morianen, akademiker i Argamasilla, på Don Quijotes graf.
Epitaphium.
med segertecken fler än Jason Creta;
det kraftgeni, som allt sig trodde veta
men sig med hvardagsklokhet föga brydde;
från Kinas mur och ända till Gaëta,
en fasans sångmö lik, som bragder täta
att rista in i bronsen aldrig skydde;
och, svärmande för kärlek och för ära,
förrädarn Galaor förakt blott skänkte;
