Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/277

Den här sidan har korrekturlästs

276

den hjälte, som förstummat Belianiser,
den Rocinante fordomdags fick bära:
hans stoft man under denna stenen sänkte.


⁎              ⁎


Herr Af Vatten och Bröd, akademiker i Argamasilla, in laudem Dulcineæ del Toboso.

Sonett.

Se hit! Med frodigt anlet, kinder spända
och morska later skall du henne finna,
skön’ Dulcinea, Manchas härskarinna,
som Don Quijotes kärlek mäktat tända.

För hennes skull sågs sina steg hän vända
till Svarta Bergen, sågs han segrar vinna
på Montiels fält, där oväns blod fick rinna;
sist till Aranjuez’ slätt till fots han lända

af Rocinante tvangs. O ödets lagar!
För mycken stränghet vardt dock här bevisad
mot riddarn och mot Manchas fagra tärna:

hon med sin skönhet dog i unga dagar,
och han förmådde, fast på marmorn prisad,
från kärlek och från villor sig ej värna.


⁎              ⁎


Den Nyckfulle, välförståndig akademiker i Argamasilla, till Don Quijotes af La Mancha stridshäst Rocinantes pris.

Uppå en tron af diamanten klar,
där blodigt utaf Mars sig fotspår röja,
ses Manchas riddare förväget höja
stolt svajande i luften sitt standar.

Sin rustning och det skarpa svärd han bar,
för hvilket fienden sig städs’ måst böja,
han upphängt där. Må häpna här vi dröja:
ny paladin nytt sätt att kämpa har!

Fritt af sin Amadís må Gallien skryta,
må Greklands hjältar evig lager bryta
och deras namn i ryktets tempel stå: