Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/280

Den här sidan har korrekturlästs
279

5 Om fru Panzas namn se not. 7 på sidan 57 af förra hälften. — Det är ännu brukligt i Spanien (och i ämbetsstil äfven i Frankrike), att hustrun behåller sitt flicknamn, hvarvid hon dock vanligtvis tillfogar sin mans tillnamn med ett de, så länge denne lefver, medan det oftast alldeles bortlägges, när hon blir änka; således t. ex. Valentina Zulneta de Octavio om en dam, hvilken som ogift hette Zulueta och vardt gift med Octavio. I öfverensstämmelse härmed borde således Sanchos gemål rätteligen hafva hetat Juana Gutierrez de Panza eller, efter läsarten i andra delen, Teresa Cascajo de Panza.

6 Den spanska texten lyder: No hay cosa mas gustosa en el mundo que ser un hombre honrado escudero de un caballero andante, och här innehålles en ackusativ- med infinitiv-konstruktion, — un hombre ser honrado escudero, etc. — som af mig förbisågs i förra upplagan och som i själfva verket, så vidt jag vet, hittills återgifvits riktigt endast af italienaren Bartolomeo Gamba.

7 Letras góticas; men därmed menas ej hvad man eljest kallar gotiska, d. ä. Vulfilanska bokstäfver, utan en annan gammaldags skrift, som äfven kallas letras toledanas och som med Vulfilas alfabet ej har någon större likhet annat än i tecknet för a. Denna skrift aflystes genom ett beslut på kyrkomötet i Leon 1091.

8 Brilladoro (ital. Brigliadoro, den guldglänsande) var Rolands, och Bayardo Rinaldos stridshäst, båda bekanta genom Ariostos Rasande Roland.

9 Vid alla de ofvanstående kvädena bör man komma ihåg, att Cervantes med flit skrifvit dem i barock stil, med uttryck som stå på gränsen mellan upphöjda och komiska, mellan kvicka och meningslösa. Öfverskrifterna visa också tydligt, att författaren velat taga en liten hämnd på åtskilliga personligheter i Argamasilla de Alba och förlöjliga den lilla stadens förhållanden. I denna tyckes en viss förnämitet hafva rådt; därpå tyder att Cervantes pådiktat invånarna att hafva bestått sig en akademi, d. v. s. en förening för litterär dilettantism, inrättad efter ett mode som nyss kommit från Italien och där vunnit burskap endast i högre kretsar. Kvädenas författare har han, i full öfverensstämmelse med detta samma mode, låtit taga sig de besynnerligaste namn, detta lika mycket till förlöjligande af deras personer som af själfva modet; men hvilka de i verkligheten varit, det är numera omöjligt att gissa.

10 = En annan sjunga skall med bättre lyra.
 Ariosto Ras. Rol. XXX, 16.