36
ni, eländige lurk, sade han efter en stund, att det alltid skall gå så till att jag sticker händerna i byxfickorna, och att här aldrig skall vara annat än att ny syndar och jag förlåter? Men det skall ni ej inbilla er, fordömde kanalje, ty fördömd är du säkert, efter du talat illa om den oförlikneliga Dulcinea! Och vet icke ni, ni sjåare, ni tiggare, ni lymmel, att om det icke vore därför att hon gjuter kraft i min arm, skulle jag ej ha styrka att döda en loppa? Säg, ni slyngel med huggormstunga, hvem tror ni har eröfrat konungariket och afhuggit jättens hufvud och gjort eder till markis, — ty allt detta antager jag som redan gjordt och laga kraftvunnet [1] hvem annat än Dulcineas tapperhet, som tagit min arm till redskap för sina hjältedåd? Hon kämpar i mig, och segrar i mig, och i henne lefver jag, andas och har lif och varelse. Och ni skurkaktige skökoson, så otacksam ni är! När ni väl ser eder upplyft från jordens stoft till att varda adelsman med riddargods, vedergäller ni en sådan välgärning med att tala illa om henne som betedde eder den!
Sancho var ej så illa tilltygad, att han icke hörde allt hvad hans herre sade; han reste sig tämligen hurtigt upp, gick och ställde sig i säkerhet bakom Doroteas gångare och därifrån talade han till sin herre: »Säg mig señor! om Ers Nåd har beslutit att icke gifta sig med denna höga prinsessa, så är det ju klart att riket ej blir ert, och, när det icke det blir, hvilka nådevedermälen kan ni då gifva mig? Det är detta jag beklagar mig öfver. Gift er, nådige herre, gift er under alla omständigheter med den här drottningen, nu då vi ha henne här liksom fallen från skyarna, och efteråt kan ni ju återvända till vår fröken Dulcinea, ty nog har det funnits kungar här i världen som hållit sig med frillor. Hvad skönheten anbelangar, så inlåter jag mig inte på den saken; ty sanningen att säga, om den nödvändigt skall sägas, bägge två lika de mig väl, fast jag aldrig har sett fröken Dulcinea.»
— Hvad vill det säga att du icke har sett henne, din trolöse smädare? utbröt D. Quijote; har du icke nyss sagt att du har en en hälsning till mig från henne?»
— »Jag menar, svarade Sancho, att jag icke haft nog tid på mig för att hafva kunnat särskildt och punkt för punkt iakttaga hennes skönhet och vackra sidor, men så där i klump likar hon mig väl»
— »Då ursäktar jag dig, sade D. Quijote, och förlåt mig
- ↑ I originalet står cosa pasada en cosa juzgada = sak som gått därhän att vara en afdömd sak. Uttrycket liknar fullkomligt det franska jugement passé en force de chose jugée och torde således helst böra öfversättas med en motsvarande lagterm, hvilken då blir »laga kraftvunnen». — Om det sätt, hvarpå D. Quijotes vrede mot Sancho yttrar sig, gäller för öfrigt detsamma, som blifvit anmärkt i slutet af not. 10 på sid. 166.
