Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/47

Den här sidan har korrekturlästs

46

för mitt nöje. Å ena sidan längtar och trängtar jag att råka min härskarinna; å andra sidan äggar och manar mig tro och lofven samt den ära jag skall vinna på detta företag. Min mening är emellertid att färdas skyndsamt, så att jag fort kan komma fram dit där jätten finnes, och, när jag väl anländt skall jag hugga hufvudet af honom och insätta prinsessan i fredlig besittning af sitt rike, och sedan vill jag ögonblickligen vända om för att skåda det ljus, som upplyser alla mina sinnen, och då skall jag framlägga för henne sådana ursäktande skäl att hon godkänner mitt dröjsmål; hon skall nämligen inse att allt länder henne till större pris och lof, alldenstund, hur stor vapenära jag än har vunnit, vinner och skall vinna här i lifvet, varder den mig hel och hållen till del genom den ynnest hon mig förlänar och därigenom att jag är hennes.»

— »Aj aj, sade Sancho, hur illa skadad Ers Nåd är; sin hjärna! Säg mig nu, señor, tänker Ers Nåd göra denna härfärd för ingenting, och låta gå sig ur händerna och ge på båten ett så rikt och förnämt gifte som detta, där man ger er ett konungarike i hemgift, hvilket, som jag sannfärdeligen har hört sägas, håller mer än tjugu tusen mil i omkrets och har största ymnighet af allt som är nödvändigt till lifvets uppehälle och är större än Portugal och Kastilien ihop? Tig för Guds skull, och skäms för hvad ni har sagt, och lyd mitt råd, och tag inte illa upp, och gift er i första by, där det finns en präst, och hvaromicke så ha vi ju här vår licentiat, som skall göra det förträffligt. Och det är till märkandes att jag är gammal nog för att ge råd, och att detta, som jag nu ger er, passar er ypperligt, och att en fågel i hand är bättre än tio i skogen, för

den illa gör, han illa far,
den illa far, han gör ej rätt.»[1]

— »Ser du, Sancho, svarade D. Quijote; om du råder mig att gifta mig endast för att jag efter jättens dödande genast skall blifva konung och hafra lägenhet att bete dig nåd och gifva dig det utlofvade, så vill jag låta dig veta att jag, äfven utan att förmåla mig, mycket lätt kan uppfylla din önskan; ty, innan jag går i striden, skall jag betinga mig utöfver den egentliga belöningen, att, när jag kommit som segrare därifrån, man, äfven om jag ej gifter mig, gifver mig en del af riket, som jag kan skänka åt hvem jag vill; och när jag då fått den där delen, åt hvem tror du väl att jag skall skänka den om icke åt dig?»

  1. Det spanska ordspråket lyder egentligen:
    Quien bien tiene y mal escoje,
    Del mal que le venga no se enoje;

    d. v. s. den som redan har något godt och ändock väljer något dåligt, han får ej harmas för det onda, som kan träffa honom. Men Sancho är så ifrig, att han alldeles förtalar sig och vränger till senare raden till att lyda: por bien que se enoja, no se venga, hvilket i själfva verket är så godt som meningslöst, men, om det kan anses hafva någon mening, skulle kunna betyda: han hämnas icke hur mycket han än harmas.