52
8 Sancho uttrycker sig ännu mera drastiskt: un diablo parece al otro.
9 Denna kompliment kan tyckas ofverdrifven; men i Spanien hör det än i dag till den simplaste belefvenhets fordringar, att en herre afskedar sig från en dam med de orden: Beso á V. los piés (jag kysser edra fötter), hvartill damen regelrätt har att svara: Beso á V. las manos, caballero (jag kysser edra händer, min herre).
10 Sancho använder en formel för växlar, hvilken gör en så mycket mera komisk verkan, som han ju alls icke har nägot skriftligt med från Dulcinea.
11 Buenas son mangas despues de pascua = vida ärmar komma till måtta äfven efter påsk. Ordspråket förklaras däraf, att munkarna hade dylika vidärmar, i hvilka de kunde insticka hvarjehanda gåfvor som lära hafva influtit rikligt isynnerhet under tiden näst före påsk. En liknande tankegång ligger till grund för uttrycket tener la manga ancha = hafva en (mycket) vid ärm, hvilket begagnas om biktfäder, som (förmodligen för gåfvors skull) äro för efterlåtna mot sina biktbarn.
12 Zigenare drefvo då för tiden stor hästhandel och voro, liksom sina yrkeskamrater i alla tider, illa beryktade för de knep, hvarmed de förstodo att för en stund gifva dåliga krakar utseende af att vara mycket bättre än de verkligen voro. Så lade de kvicksilfver i öronen på dem, för att egga dem att springa raskt, och detta knep lär än i dag användas af hästskojare vid marknader, som hållas på mycket närmare håll än i Spanien.
13 Det spanska ordspråket lyder egentligen:
Del mal que le venga no se enoje;
d. v. s. den som redan har något godt och ändock väljer något dåligt, han får ej harmas för det onda, som kan träffa honom. Men Sancho är så ifrig, att han alldeles förtalar sig och vränger till senare raden till att lyda: por bien que se enoja, no se venga, hvilket i själfva verket är så godt som meningslöst, men, om det kan anses hafva någon mening, skulle kunna betyda: han hämnas icke hur mycket han än harmas.
14 Hvad Sancho tänkte göra med sina negrer, det hade han sagt för sig själf, men ej till D. Quijote, så att denne var nog okunnig om hans fiffiga beräkningar. Se sid. 24 här ofvan.
15 Bartolomeus, en af Frälsarens tolf apostlar, skall enligt legenden hafva predikat kristendomen i Ostindien och där blifvit aflifvad medelst hudflängning, eller, som andra påstå, genom korsfästelse med hufvudet nedåt. I Spanien är den förra versionen allmänt gängse, och apostelns namn förekommer tidt och ofta på samma sätt som Anders här använder det.
