kan säga att flera gäster, som läst den här, hafva funnit sig mycket belåtna med den, och de hafva enträget begärt den af mig; men jag har inte velat ge dem den, emedan jag tänkte återställa den åt den resande, som glömt kvar kappsäcken här jämte dessa böcker och de där papperen, ty det är ju möjligt att ägaren kommer tillbaka hit någon gång, och, ehuru jag vet att jag kommer att sakna böckerna, skall jag på min ära lämna tillbaka dem, ty, fastän värdshusvärd, är jag ändå kristen.»
— »Ni har alldeles rätt, käre vän, sade kyrkoherden; men i alla fall får ni lof att låta mig afskrifva berättelsen, om den behagar mig.» — »Hjärtans gärna», svarade värden.
Under det de två så talade med hvarandra, hade Cardenio tagit novellen och börjat läsa däri, och, som han tyckte detsamma som prästen, bad han denne att läsa den högt, så att alla finge höra den. »Det skulle jag göra, sade kyrkoherden, om det ej vore bättre att nu använda tiden på att sofva än på att läsa.» — »För mig, sade Dorotea, blir det tillräcklig vederkvickelse att förkorta tiden med att åhöra en berättelse; ty ännu är jag ej nog lugn till sinnes för att kunna sofva, när det vore förståndigt att göra det.» — »Nå, efter så är, sade kyrkoherden, vill jag föreläsa den, om ock blott för att få höra något nytt; törhända innehåller den också något nöjsamt.»
Mäster Niklas instämde i denna begäran, och Sancho äfvenså. När kyrkoherden såg detta och förstod att han skulle göra dem alla ett nöje och sig själf med, sade han: »Efter så är, så varen nu alla uppmärksamma, ty så här börjar novellen».
Noter.
1 Många hafva ansett originalets la buena comida innehålla en felaktighet, så att t. ex. ordet buena borde ändras till breve, och den senaste tyske öfversättaren bibehåller visserligen den ursprungliga läsarten, men menar att den »naturligtvis» blott bör tagas ironiskt. Men de resande voro hungriga, så pass till och med att, som det hette i förra kapitlet, de icke tillräckligt stillade den starka hunger de alla kände, och under sådana förhållanden är äfven en knapp måltid ändå en god (smaklig) måltid.
2 Egentligen: att det tar tusen grå hår ifrån oss.
3 Med dueña förstods en äldre dam, oftast en änka, som man höll i förnäma spanska hus »for grandeur», som Baretti säger, och hvars viktigaste värf bestod i att på samma gång vara sällskapsdam och hälla uppsikt öfver att den stränga etiketten för de kvinnliga familjemedlemmarnas skick och uppförande ej öfverträddes.
