70
stannar han och låter taga och fånga sig, för att icke behöfva gå däröfver och nedsöla och fördärfva sitt hvita skinn, hvilket han skattar högre än friheten och lifvet. En ärbar och kysk kvinna är som en hermelin, och hvitare och renare än snö är ärbarhetens dygd, och hvem som vill att hon icke skall mista, utan behålla och bevara den, han måste iakttaga ett helt annat sätt än som brukas med hermelinen, ty man bör ej sätta fram för henne det orena, som ligger i efterhängsna älskares skänker och artigheter, emedan kanhända — och till och med utan något kanhända — hon icke har så mycken dygd och medfödd styrka, att hon af egen kraft förmår kasta undan och komma förbi dessa hinder. Därför är det nödvändigt att undanrödja dem för henne och ställa för henne dygdens renhet och den skönhet, som ligger i ett godt rykte. Likaledes är en dygdig kvinna som en spegel af klar och glänsande kristall: den är utsatt för den faran att anlöpa och fördunklas af hvarje andedräkt, som kommer åt den. En ärbar kvinna bör man behandla på samma sätt som reliker: tillbedja men icke röra dem. Man bör vårda och akta en dygdig hustru så som man aktar och vårdar en vacker trädgård, som står full af blomster och rosor, men hvars ägare icke tillåter att någon spatserar där eller rör vid blommorna, utan det får vara nog att man på afstånd och mellan järngallret njuter af deras doft och skönhet. Slutligen vill jag för dig uppläsa några verser, som just rinna mig i minnet — jag hörde dem i ett nytt lustspel — och hvilka tyckas mig passa in på det ämne vi afhandla. En förståndig gammal man råder en annan, som har en dotter, att hålla henne strängt, öfvervaka och instänga henne, och bland andra skäl anför han dessa:
ty af glas är hvarje flicka:
det kan hålla, det kan spricka;
händer ömsom lika lätt.
och den mannen är ett ök,
som vill göra ett försök
med hvad som han ej kan bota.
grundad väl och värd att minnas:
att, om Danaër blott finnas,
guldregn aldrig fattas plär.
