äta jord, krita, kol och ännu värre saker, som äro äckliga att skåda och mycket mer att äta; därför behöfves det att bruka något konstgrepp för att jag må tillfriskna, och det kunde lätt ske på det viset att du bara börjar, om ock ljumt och för syns skull, att fjäsa för Camilla, och hennes dygd lär väl icke vara så bräcklig att det bär i backen med den vid första taget. Med blott denna början skall jag då låta mig nöja, och du skall hafva gjort hvad du är skyldig vår vänskap, i det du därigenom icke allenast skänker mig lifvet, utan äfven visshet om att min ära är mig obetagen. Och du är förbunden att göra detta blott för en saks skull, och det är att, då jag nu beslutit, såsom jag verkligen har, att verkställa detta rön, får du ej samtycka till att jag omtalar min dårskap för en tredje person, hvarmed jag nu skulle sätta min ära på spel, medan ditt sträfvande går ut på att jag ej skall förlora den. Och om nu äfven din ära ej står så högt som den bör i Camillas tanke under den tid du slår dig ut för henne, så betyder det föga eller intet, då du ju inom kort, sedan vi hos henne funnit den ståndaktighet vi vänta, kan säga henne rena sanningen rörande vårt anslag, och därmed skall ditt anseende åter varda detsamma som förr. Och eftersom du vedervågar så litet, men kan göra mig en så stor glädje därmed, så underlåt ej att göra det, äfven om flera betänkligheter falla dig i hågen; ty, som jag redan sagt, blott med att du gör en början skall jag anse saken bragt till slut.»
När Lotario såg Anselmos bestämda vilja och ej visste några flera exempel att framdraga eller flera skäl att anföra för att han icke skulle fullfölja den, och när han hörde hans hotelse att för en annan omtala sitt onda förehafvande, så beslöt han, till förekommsnde af ett värre ondt, att göra honom till viljes och uppfylla hans begäran, ehuru med föresats och afsikt att sköta saken så att Anselmo blefve tillfredsställd, utan att Camillas känslor komme i rörelse. Han svarade honom därför, att han ej borde meddela sin tanke åt någon annan, ty han, Lotario, åtoge sig hela historien, och skulle göra början därmed, när helst Anselmo önskade.
Anselmo omfamnade honom ömt och kärleksfullt och tackade honom för hans villighet, som om han bevisat honom den största tjänst, och de öfverenskommo med hvarandra att verket skulle begynnas redan följande dagen; Anselmo skulle skaffa honom tid och lägenhet att tala vid Camilla på tu man hand och likaså gifva honom penningar och smycken att erbjuda och skänka henne. Vidare rådde han honom att hålla serenader
