tillfälle att både samtala och sofva, och kunde knappt tåla sig tills Lotario vaknade, för att åter gå ut med honom och fråga honom huru saken aflupit. Allt gick efter hans önskan: Lotario uppvaknade, genast lämnade båda huset, och nu sporde Anselmo om det han längtade att få veta; Lotario svarade att han ej ansett det rätt välbetänkt att första gången helt och hållet yppa sin afsikt, och att han därför ej gjort mer än berömt Camilla för hennes skönhet och sagt henne att i hela staden talades icke om annat än hennes fägring och förstånd; detta hade tyckts honom vara en god början för att så småningom vinna hennes bevågenhet och stämma henne gynnsamt till alt gärna åhöra honom en annan gång. Härutinnan hade han användt samma knep som hin onde brukar, när han vill bedraga någon som är på sin vakt för att försvara sig: då förskapar djäfvulen sig till en ljusets ängel, ehuru han är mörkrets ängel, och ställer fram för honom ett vackert sken, tills han slutligen röjer hvem han är och uppnår sin afsikt, om hans onda uppsåt icke strax upptäckes. Anselmo var mycket nöjd med allt detta och sade att han hvarje dag skulle bereda samma tillfälle, äfven om han icke ginge ut, ty han skulle i hemmet syssla med sådana saker att Camilla ej skulle komma underfund med hans knep.
Det hände sig så att många dagar förflöto, under hvilka Lotario icke talade ett ord med Camilla, men ändock på Anselmos frågor svarade att han språkat med henne, men aldrig kunnat få af henne det ringaste tecken att hon ville gå in på något orätt eller gifva ens en skymt af hopp; tvärtom, sade han, hotade hon att, om han icke afstode från sin onda afsikt, skulle hon omtala det för sin make.
— »Det är bra, sade Anselmo; hittills har Camilla motstålt fagra ord; nu måste vi nödvändigt se huru hon motstår gärningar. I morgon ger jag dig två tusen dukater, som du skall erbjuda, ja skänka henne, och lika många för att köpa juveler att tubba henne med; ty hur kyska de än må vara, pläga kvinnorna, isynnerbet om de äro vackra, ha en viss svaghet för att kläda sig väl och uppträda med glans. Motstår hon denna frestelse, vill jag gifva mig tillfreds och skall icke göra dig vidare besvär.»
Lotario svarade att, då han nu en gång gjort början, ville han bringa företaget till slut, ehuru han insåge att han skulle lämna det trött och besegrad. Följande dagen fick han de fyra tusen dukaterna och med dem fyra tusen bekymmer, ty han visste icke hvad han skulle hitta på för att komma med
