Du olycklige Anselmo, som fallit på ett så galet råd! hur handlar du nu? hvad har du för planer? hvad gör du för anstalter? Betänk att du handlar mot dig själf, att det är din vanära dina planer gå ut på, ditt fördärf dina anstalter åsyfta? Dygdig är din maka Camilla; i lugn och ro äger du henne; ingen stör din sällhet; hennes tankar sträcka sig icke utom hemmets väggar; du är hennes himmel på jorden, hennes önskningars mål, hennes glädjes fullhet, den måttstock hvarefter hon mäter sin vilja, i det hon i allt rättar sig efter din och efter Himlens. Hon är ju som en grufva af ära, skönhet, ärbarhet och sedesamhet, den där utan någon möda ger dig all den rikedom hon hyser och du kan önska: hvarför vill du då gå djupare ned och leta efter nya ådror af nya och aldrig skådade skatter, med fara för att alltsamman ramlar? ty det hvilar ändå blott på de bräckliga stöden af hennes svaga natur. Betänk att den som söker det omöjliga, honom är det rätt åt att det möjliga varder honom nekadt, såsom det blifvit bättre sagdt af en skald i dessa ord:
uti sjukdom hälsans skatt,
dager i den mörka natt,
frihet uti fängselnöden,
trohet där blott falskhet satt.
och ej hoppet ens mig unnar.
Himlen mig sin dom förkunnar:
»Den omöjlighet begär,
jag ej möjligt ens beskär.»
Dagen därpå begaf sig Anselmo till byn, efter att hafva
tillsagt Camilla att under tiden för hans frånvaro Lotario skulle
komma för att se efter huset och spisa hos henne, samt att
hon skulle låta sig angeläget vara att bemöta hans vän liksom
honom själf. Camilla, såsom en ärbar och förståndig hustru,
vardt ledsen öfver den befallning hennes man gaf henne, och
svarade att han måtte betänka hurusom det ej vore passande
att någon i hans frånvaro intoge husfaderns plats, och att,
om han gjorde det af misstro till hennes förmåga att sköta sitt
hus, så kunde han ju försöka den gången och han skulle af
egen erfarenhet röna, att hon vore vuxen ännu större
omsorger. Anselmo invände att detta var nu en gång hans vilja,
och att hvad hon hade att göra vore att böja sitt hufvud och
lyda. Camilla sade att hon, om än ogärna, skulle göra så.
