80
(och äfven Luthers) bibelöfversättning heter det: Hvilken en dygdig kvinna beskärd är, hon är mycket ädlare än de allra kosteligaste pärlor.
4 Denne Tansello, en på sin tid berömd italiensk skald, född i Nola 1510 och död i Gaeta 1570, var författare till några icke vidare uppbyggliga skaldeverk, för hvilka han ville betyga sin ånger genom det i texen i nämnda arbetet, som är en episk dikt i femton sånger och flera gånger blifvit öfversatt till spanska. Enligt Braunfels är den citerade stanzen den fjärde i femte sången.
5 Historien om bägaren, allmänt bekant i medeltidslitteraturen, återfinnes äfven hos Ariosto, hvilken Lotario såsom italienare kallar vår skald, uti hans Rasande Roland XXXXII: 71—73, 97—104 och XXXXIII: 6—49. Rinaldo kommer till en riddare, som vid bordet räcker honom en förtrollad bägare och säger honom, att hvem som kunde dricka därur, hans hustru vore trogen, men vore hon otrogen, så utspilldes vinet och runne ned för kläderna. Rinaldo afböjer att göra försöket, emedan han icke kunde vinna något därpå, i fall hans gemåls trohet bekräftades, men väl förlora, om motsatsen inträffade. Härvid är dock värden ingalunda någon »enfaldig doktor», utan en riddersman. Men litet längre from i sistnämnda sång, st. 72—143, berättas en liknande, men ännu värre historia, och i den förekommer ganska riktigt en doktor, vid namn Anselmo, som visserligen ej har något med bägarprofvet att göra, men ändock hängifver sig åt en förvetenhet, som — på annat vis — slår illa ut för honom.
6 I originalet står estrado, med hvilket ord i äldre tider betecknades en plats som var ett steg högre än de andra rummen och betäckt med mattor; där plägade husets damer sitta eller hvila sig på utbredda kuddar och dynor.
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
Hvari berättelsen om den dåraktiga förvetenheten fortsättes.
»Liksom man plägar säga att det är illa ställdt för en krigshär utan general och för en fästning utan kommendant, så säger jag att det är mycket sämre ställdt för en ung fru utan hennes man, när ej de giltigaste anledningar utgöra ett förfall. Jag befinner mig utan eder i ett så ledsamt läge och så urståndsatt att uthärda er frånvaro att, om ni icke snart kommer, måste jag begifva mig till mina föräldrars hem, äfven om jag därvid lämnar edert hus utan tillsyn; ty den man,