88
karlen, som han sett komma ur Anselmos hus på en så opassande tid, kunde ha kommit dit för Leonelas skull, ja han kom ej ens ihåg att det fanns en Leonela till i världen; han trodde endast att, liksom Camilla varit medgörlig och lättsinnig med honom, hon också var det med en annan. Ty sådana följder drar en dålig kvinnas dålighet med sig, att hon icke längre finner förtroende till sin heder hos just den, åt hvilken hon, förledd af hans böner och försäkringar, öfverlämnat sig, och att denne tänker att hon ännu beredvilligare öfverlämnar sig åt andra, och sätter ofelbar tro till hvarje misstanke, som i detta hänseende uppstår hos honom. Och det ser alldeles ut som om Lotario i detta ögonblick mistat allt sitt sunda förstånd och alla hans förnuftiga tankar försvunnit ur hans minne; ty utan att förmå fatta någon sådan, som varit lämplig eller ens förståndig, utan att besinna sig, skyndade han till Anselmo innan denne ens stigit upp, och oförmögen att tygla sig samt förblindad af det svartsjuka raseri, som tärde på hans hjärta, och färdig att dö af begära att få hämnes på Camilla, som ej på mista vis hade förorättat honom, sade han till honom: »Vet, Anselmo, att jag i flera dagar kämpat med mig själf och gjort våld på mig för att icke meddela dig en sak, som jag numera ej förmår eller anser riktigt att dölja för dig. Vet att Camillas ståndaktighet nu är besegrad och underkastad allt hvad jag vill göra med henne, och, om jag dröjt att yppa för dig detta förhållande, har det varit för att utforska, om det verkligen var ett lättfärdigt begär hos henne eller om hon gjorde det för att ställa mig på prof och utröna om den kärlekshandel, som jag med din tillåtelse börjat med henne, företagits på fullt allvar. Jag föreställde mig också att, om hon varit den hon borde och som vi båda trodde henne vara, hon redan skulle hafva underrättat dig om min kurtis för henne; men, då jag nu sett att hon dröjer därmed, finner jag att hon menat ärligt med de löften hon gifvit mig att, när du nästa gång aflägsnar dig hemifrån, skänka mig ett samtal i förrådskammaren (och det var sant att Camilla där plägade tala med honom). Men jag vill icke att du öfveriladt utöfvar någon hämnd, ty än så länge är synden begången endast i tanken, och det vore ja möjligt att från detta till verkställighetens ögonblick Camilla komme på andra tankar och att ångern vaknade i stället. Och därför, eftersom du i allt eller till någon del alltid har följt mina råd, så följ och iakttag ett som jag nu vill gifva dig, på det du utan att bedragas och med moget öfvervägande[1]
- ↑ Den spanska texten har i alla tre originalupplagorna medroso advertimiento, där medroso väl får antagas vara fel för maduro. Ett dylikt antagande får ej anses allt för vågadt, då t. ex. i stället för det nyss i noten 4 nämnda ordet rendiros i samtliga nämnda upplagor läses rendirnos, hvilket är omöjligt för meningens skull.
